Nöje Krog Krog-Göteborg

Inget trams – bara ren nudelmagi

Metros matkritiker Carl Reinholdtzon Belfrage har ätit på Ramen- Ya.

Ramen-Ya

Betyg 5 

Köpenhamn 2014. Vi befinner oss i ett cirkustält på Refshaleøen i den danska huvudstaden. Det är fjärde gången restaurang Noma arrangerar sin ikoniska matfestival MAD. Det är dags att öppna den vanligtvis så punkiga festivalen där gummistövlar och Margiela-sneakers vanligtvis trampar takten till Metallica-låtar och Danzig samtidigt som det snaskas Mission Chinese-krubb. Men denna inledning kommer att bli speciell. Det kommer inte ut någon Metallica eller Danzig ur högtalarna. Ingen energifylld Rene Redzepi iförd sandaler, jeans och t-shirt välkomnar den influgna publiken från jordens alla hörn. Nej. Det är tyst. Knäpptyst.

Till slut kommer en äldre man tillsammans med sin hustru ut på scen. De är klädda i japanska högtidsdräkter, tittar ner i marken och tar sakta fram ett enormt vattenkärl och lite mjöl. Och under total tystnad börjar han sedan tillverka nudlar från scratch inför den smått chockade publiken. Det är ett av de mest hänförande gastronomiska ögonblicken jag upplevt. Googla ”Soba Master Tatsuru Rai demonstrates his craft at MAD4”, klicka på videon och ditt liv kommer att förändras på 13 minuter. Och det är samtidigt den bästa uppladdningen för ett besök på Göteborgs just nu bästa ramen-ställe, Ramen-Ya på Linnégatan 4.

För på samma sätt som ovan berättelse kommer här magin från en oerhört ödmjuk och minimalistisk källa – inga giriga reklamkampanjer, inga utfläkande Instagram-excesser, inga PR-avdelningar eller marknadsknep – bara bra mat från mjöl, vatten och lite salt som får bada i buljong och serveras med allsköns vackra ingredienser. Detta är på något sätt grunden i matlagning. Ramen-Ya tar yrket ”kock” och kokar ned det till sin essens. Och jag har ätit här ett par gånger, njutit av fläsk, grönsaker och groddar som fått simma i buljongen tillsammans med denna enkla, nästan sakrala, nudelmagi. Denna ärliga och ädla matkonst ger inte utrymme för råvarufusk eller möjlighet att dölja trams med effekter utan varje tallrik måste i stort sett vara perfekt för att inte bryta ramen-kedjan.

Detta har Ramen-Ya lyckats med varje gång jag har varit här. Jag skulle kunna klaga på den smått trista lokalen och raljera över vinutbudet (sake finns dock om man har den läggningen), men jag väljer bara att bocka och stilla konstatera att det är här man bäst laddar inför sommarens PJ Harvey- och Dungen-konserter på Way Out West.