Läsarhörnan Insändare

Insändare: Säg hej tillbaka – visa att du ser människan

Ibland kan det faktiskt räcka med det lilla, att visa att man ser en annan människa, säga hej tillbaka, skriver dagens insändarskribent.
Ibland kan det faktiskt räcka med det lilla, att visa att man ser en annan människa, säga hej tillbaka, skriver dagens insändarskribent.

Föreställ dig hur det känns att sitta på gatan och passeras av massvis med människor varje dag, skriver dagens insändarskribent.

INSÄNDARE: Tänk att sitta på gatan en dag utan att någon noterar att du är där. Tänk att sitta där och hundra, tusen, personer passerar dig men det är ingen som ser dig.

Du säger hej men ingen svarar. Du söker ögonkontakt men de tittar bort. Bort, rakt fram, ner i golvet, ner på telefonen, ner i väskan, upp i taket, överallt, var som helst, men inte på dig.

Jag minns en man som gästföreläste hos oss. Han om hur han varit hemlös och suttit på gatan, sagt hej, sökt ögonkontakt. Jag minns hur han sa att det absolut värsta med att sitta där var att hans människovärde helt försvann. Brann upp. Jag minns hur han sa att han hellre hade sett att någon såg honom i ögonen och bad honom dra åt helvete, än att inte se honom alls.

Det var som att han dog där mitt på gatan. 

Det finns ingen ursäkt. Du har alltid tid att söka ögonkontakt, du har alltid råd med ett leende, du är inte så jävla trött på morgonen att du inte ens kan säga hej tillbaka när någon säger hej till dig. Hur behåller du ett jobb? Hur underhåller du dina relationer? "Ah, men det är inte samma sak". Vad är skillnaden?

Ibland kan det faktiskt räcka med det lilla. Att visa att man ser en annan människa. Säga hej tillbaka. Stanna en stund och prata.

Man kan inte alltid hjälpa alla, så är det. Men man kan alltid se alla.

Sophie