Metro Debatt

Jag åt en pizza – titta inte på mig som om jag injicerat heroin

Hon tittar på mig som att hon just sett mig injicera heroin.

”Vad håller du på med?! Herregud, det här trodde jag inte om dig, Daniel.”

Jag har precis informerat om att jag ätit en pizza. En förbaskat god sådan dessutom.

”Ja, det är onyttigt. Men jag sköljde även ner hela rasket med två glas vin”, svarar jag.

Hon tittar på mig som att jag tappat förståndet totalt. Som att jag blivit galen. Med akut behov av hjälp.

”Hur kan du göra det?! Hur kan du göra så mot dig själv?”

►LÄS MER: Den som bara tränar tre gånger i veckan har inget att komma med

Jag är nog inte den enda som haft den typen av konversation med en kostfanatiker. Du vet, en sådan där som hittat sin favoritdiet och därmed anser sig fått nycklar till alla dörrar. Som anser att den grupp han eller hon funnit tillhörighet till har alla svar. Och enligt kostfanatikern måste du givetvis hålla med om allt som predikas. Du som håller dig uppdaterad inom tränings- och hälsobranschen har säkert noterat det här.

Att flera kostregimer i dag blivit som onyanserade sekter, där alla oliktänkande uteslutande har fel. Om allt. Och gällande just kosten ska den optimeras in i absurdum – enligt deras preferenser, såklart. Personen som jag samtalade med ansåg att om du inte alltid äter perfekt så löper du stor risk för att må dåligt på alla plan. Jag är inte av samma åsikt. Att alltid äta slaviskt strikt må kanske vara bra för kroppen, men det finns lite annat att ta hänsyn till.

Hälsa beskrivs av WHO som ett tillstånd av ”fullständigt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande”. Synd då bara att hälsobranschen invaderats av fundamentalister inom kost som med tunnelseende inte involverar eller ens reflekterar över livets andra bitar än mat. Personligen kan jag inte uppnå psykiskt och socialt välbefinnande med en extremistisk syn på kost. Det tror jag inte många kan. Jag tror snarare att det är en kassaskåpssäker taktik för att må dåligt. På många plan.

LÄS MER: Håll er borta från gymmen – ni kommer ändå inte klara nyårslöftet

Synen på kost är idag ofta väldigt dysfunktionell. Vi lägger stort fokus på att få allting perfekt så vi därmed kan må bra. Men det synsättet leder påfallande ofta till det omvända. Försöker du må perfekt genom att göra allt perfekt, så blir nämligen ingenting perfekt.

Vad som sedan är perfekt kan man ju fråga sig. Där råder det delade meningar, minst sagt. Men jag kan lova att jag i allra högsta grad är medveten om att pizza inte är optimalt rent näringsmässigt. Att jag inte alltid lever idealiskt är jag också medveten om. Det är dock ingenting jag tänker ändra. Nu är det inte så att jag med bestämdhet råder dig att käka pizza. Jag menar inte heller att du ska bekanta dig med vinflaskan varje kväll. Men jag skiter i om du gör det ibland.

Dagens jakt på perfektionism inom hälsosvängen blir ofta en väldigt kontraproduktiv företeelse, med synsätt som inte leder oss närmare välmående – snarare tvärtom. Jag menar helt enkelt att du inte behöver känna dig pressad att passa in i en samtid där många eftersträvar en överdriven sundhet, som sedermera ofta renderar i osundhet. Att passa in i det är inget eftersträvansvärt.

Därför käkar jag min pizza. Och dricker mitt vin. Om du sedan vill få det till något oförsvarligt och smutsigt så får det stå för dig.

Fotnot: Texten har tidigare publicerats på Tyngre.se

Mer om Debatt