Way out West 2015

"Jag drabbas av vardagsrasism ganska ofta"

Artisten Kindness tycker inte om utvecklingen i Europa. Men allvarliga saker får honom att tänka till och skriva sånger om det. I dag spelar han på Way out west.

Den internationella britten Adam Bainbridge, möjligen mer känd som artisten Kindness, tycker inte om utvecklingen i Europa. Ämnet kommer på tal efter att Metro i en parentes frågat om hans mormor, Amina Desai, den indiska kvinna som på sjuttiotalet satt längst i politisk fångenskap under Sydafrikas apartheid.

- Det går inte att beskriva allt jag lärt mig genom henne. En stark kvinna som överlevde apartheid och fängelse och vars dramatiska berättelse har gett hela min familj bättre förståelse för politiska problem och hur det är att komma till ett annat land som flykting, säger han och undrar om en musikintervju egentligen är rätt forum att prata om det. Sedan tillägger han att hans morbror är kirurg i Halmstad som håller i föreläsningar och åker på konferenser.

- Jag antar att det jag försöker säga, nu när båda våra länder har problem med att acceptera flyktingar, är att om man är generös och långsiktig så kommer följderna att bli positiva. Det är så jag känner och det är så jag vill uppmuntra folk att tänka.

Bainbridge säger att det inte är är någon enkel tid att känna sig icke-vit ens för människor som varit i ett land länge eller till och med är födda där, och att det känns som att Europa halkar bakåt när vi borde gå framåt.

- Man känner att landet inte välkomnar en, ser hur folk uppför sig på gatan... Jag drabbas av vardagsrasism ganska ofta och kan inte påstå att jag uppskattar det särskilt.

Han föddes i Peterborough i England, bor för närvarande i Berlin men har också bott i London, Philadelphia, Genève...

*Är du rastlös?

- Jag är intresserad av möjligheterna i världen och har ett jobb där jag kan flytta runt medan jag gör det. Men lika mycket blir jag runtknuffad av ekonomiska skäl – Europa är inte billigt att leva i. Jag försökte flytta tillbaka till London ett tag men till slut gick det inte, jag ville inte göra musik bara för att betala hyran i en stad jag aldrig var i.

* Varför gör du musik?

- För att det är det jag älskar att göra mest av allt och för att jag inte kan något annat. Jag kanske kunde ha försökt bli något annat men tror att jag hade varit olycklig då, säger Adam Bainbridge.

Han har ett relativt stadigt band på scen, men i studion är han alltid ensam. Han spelar de flesta instrument ”dåligt, men så att det räcker”, eftersom datorerna låter honom plocka de bra delarna.

- Det är som att sampla sig själv och samtidigt slippa visa sina tillkortakommanden för världen. Att sampla andra är för dyrt, det går inte att göra längre, eftersom någon kommer att upptäcka det och sedan av förklarliga skäl vilja ha sin del av pengarna.

*Vad händer härnäst?

- Jag funderar. Att göra musik som kan relatera till mer allvarliga saker kräver att jag tänker på det, försöker komma fram till vad jag tycker om världen. Och sedan försöker jag skriva några sånger om det, antar jag.

Aktuell på Azalea-scenen klockan 15.20 på torsdag.