Metro debatt

Jag grät på nätterna men vågade inte söka hjälp

Det är omgivningens okunskap och fördomar som leder till självstigma. Men omgivningens reaktioner kan också ha en avgörande betydelse för oss psykiskt sjuka, skriver Mona Susan Abbasnejad.
Det är omgivningens okunskap och fördomar som leder till självstigma. Men omgivningens reaktioner kan också ha en avgörande betydelse för oss psykiskt sjuka, skriver Mona Susan Abbasnejad.

Det tog mig mer än nio år att inse och erkänna min egen sjukdom. Jag jämförde mig med andra som mådde sämre och jag skämdes för att jag som hade alla förutsättningar för att vara lycklig inte var det, skriver Mona Susan Abbasnejad.

Detta är en debattartikel. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Hej, jag heter Mona och jag är psykiskt sjuk. Jag äter psykofarmaka och går i regelbunden terapi. Som många andra svenskar alltså. Men trots att psykisk ohälsa är så pass vanligt tog det mig mer än nio år att inse och erkänna min egen sjukdom. Och det var aldrig självklart för mig att söka vård.

Jag visste så klart att jag inte mådde bra, att jag grät på nätterna, att jag kunde sova bort flera veckor och att min kropp inte fungerade som den skulle.

Men jag vågade inte, orkade inte, söka hjälp. Jag förminskade mina känslor och mina behov. Jag jämförde mig med andra som mådde sämre och jag skämdes för att jag som hade alla förutsättningar för att vara lycklig inte var det.

LÄS MER: Om du inte vaccinerar ditt barn så kan min son dö

Det jag upplevde kallas för självstigma och innebär att man accepterar och tar till sig omgivningens fördomar och ser dem som sanningar. Detta kan leda till sämre självförtroende, känsla av skam, nedvärdering av sig själv och sitt välmående. Det kan leda till att man hemlighåller sin psykiska ohälsa och undviker att söka vård, vilket i sin tur kan leda till allvarliga konsekvenser och att man blir ännu sjukare eftersom man inte får den hjälp man behöver.

Bara en tredjedel av de som lider av en psykisk sjukdom får behandling av psykiatrisk expertis. Självstigma är en av anledningarna till att man inte söker vård. Okunskap är en annan. Man inser inte att man är sjuk och i behov av behandling. Man vet inte var man söker vård eller att det finns effektiva behandlingsmetoder. Det är därför vanligt att man, som jag, dröjer med att söka hjälp, och det kan ta flera år tills man får rätt behandling.

Jag hade tur som hade en tjatig mamma som tvingade mig att gå till vårdcentralen. Hon trodde i och för sig att jag hade bristsjukdomar. Och hormonrubbningar. Och cancer. Nåja, hon fick mig i alla fall att gå till en läkare för en undersökning.

Jag hade också tur som träffade en erfaren läkare som inte nöjde sig med rutinkontroller utan ställde de där extrafrågorna om hur jag mådde. Jag hade inte cancer, hormonrubbningar eller bristsjukdomar. Däremot var jag djupt deprimerad.

LÄS MER: Mamma dog för att hon inte ansågs tillräckligt sjuk

Jag skriver tur för att det allt för ofta handlar om just tur. Turen att ha anhöriga som ser dig, som lyssnar, som inte dömer eller förminskar och som hjälper dig att söka vård.

Turen att hamna rätt i vården och bli bemött med respekt, förståelse och medkänsla av en kunnig läkare som tar dig och din sjukdom på allvar (vilket egentligen bör vara en självklarhet).

Det är omgivningens okunskap och fördomar som leder till självstigma. Men omgivningens reaktioner kan också ha en avgörande betydelse för oss psykiskt sjuka och våra möjligheter till rätt vård. Vi människor klarar oss inte alltid själva. Vi behöver varandras hjälp och stöd. Du är viktig, ibland livsviktig. Du kan vara den som hjälper eller stjälper dina anhöriga. Glöm inte det.

Mona Susan Abbasnejad

Fakta om debattören

Namn. Mona Susan Abbasnejad
Ålder. 31.
Yrke. Journalist.
Bor. Stockholm.

LÄS MER: Diakonen: Tack till dig som väljer att gå ur Svenska kyrkan