Metro Debatt

Jag har fått nog av slappa elever

Läraren Fredrik Andersson har tagit inspiration av militären och inför nu riktig disciplin i klassrummet.
Läraren Fredrik Andersson har tagit inspiration av militären och inför nu riktig disciplin i klassrummet.

Vad gör vi när eleverna helt enkelt inte vill? Läraren Fredrik Andersson kommer inte längre acceptera en likgiltig attityd på lektionerna.

Den svenska skolan är en hetare fråga än på länge. Internationella jämförelser haglar och politiker snubblar över varandra i jakten på att presentera lösningar. 

Jag är rädd att de missar kärnan i problemet: elevernas inställning till skolan.

Det handlar om en förståelse för att allt i livet inte är kul. Det handlar om attityden mot mig och mina kollegor. Det handlar om attityden mot varandra i klassen. Det handlar om att inse att ingenting i livet kommer gratis eller utan hårt arbete.

Allt ska i dag vara så lätt och bekymmerslöst som det bara går. När man inte får betyg är det som regel mitt fel i elevens ögon eftersom man ju faktiskt lagt flera minuter på att klippa/klistra från Wikipedia. 

Att strunta i att ens försöka hålla inlämningsdatum känns som regel snarare än undantag. Det finns givetvis ambitiösa och drivna elever också men jag räcker inte till för att sporra dem mot högre mål och nivåer eftersom jag måste lägga så mycket tid på att sparka de likgiltiga i baken för att lyckas få dem åtminstone godkända.

Jag kan mycket, åtminstone inom mina ämnen. Jag skulle kunna få eleverna till fantastiska insikter om vårt samhälle och vår omvärld, både förr och nu. Jag skulle kunna få ungdomarna till fantastiska arbetsprestationer som de skulle bli genuint stolta över.

Men man "orkar inte". Att se så många möjligheter och chanser slösas bort på grund av likgiltighet är bland det mest frustrerande jag vet.

Jag har tappat räkningen över hur många timmars lektionsplanerande som fallit platt till marken eftersom eleven/eleverna har varit trötta, hungriga, uttråkade eller varit tvungna att kolla sociala medier.

Jag skulle hata att bli en lärare som helt oengagerat klev in, rabblade sina repliker och fullständigt likgiltig över vad man åstadkommit gick hem efter dagen. Jag VÄGRAR bli en sådan! Mina kunskaper har jag en skyldighet att föra vidare med glöd, inspiration och genuint engagemang.

Framöver kommer mina elever att ha en lärare som de inte alltid kommer att tycka om eftersom han kommer att tvinga dem till att prestera.

Han kommer inte längre acceptera en likgiltig attityd på lektionerna. Han kommer bli en obekväm typ som kontaktar föräldrar samma kväll som killen eller tjejen inte skött sig. I armén lärde jag mig mycket, bland annat begreppet "firm-fair-friendly", det vill säga att agera bestämt, rättvist och vänligt även i pressande situationer. 

Detta kommer märkas på mina lektioner framöver. Från och med nu:

• börjar lektionerna EXAKT på utsatt tid. Varenda minut man kommer sent kommer knappas in som ogiltig frånvaro.

• gäller utsatta datum och tider för inlämning utan undantag. Enda giltiga skälet kommer vara om en förälder ringer till mig och förklarar varför deras barn inte lämnat in sitt arbete.

• tillåts inte längre skäl som "jag orkar inte" eller "jag har ingen lust" om inte läkarintyg säger något annat.

Någonstans måste attityden förändras. Jag kan inte förändra världen, jag är bara en av tusentals lärare i landet. Det jag kan göra är att förändra attityden hos mina elever i mitt klassrum. Nu tänker jag styra upp den här skutan, för nu räcker det!

Fredrik Andersson, fortfarande stolt lärare

Mer om Pisa