Giving people

"Jag kände mig aldrig som en främling, en flykting"

"Det spelade ingen roll att mina alldeles för stora kläder var begagnade och från 80-talet eller att min frisyr mest kunde liknas vid en brun skål på huvudet – jag var accepterad."

Dela med dig av din historia - tagga den med  #metrogivingpeople 

****************

Det här blir lite långt men jag hoppas att ni orkar läsa. 

Anledningen till att jag skriver är för att det här är så viktigt och känns så personligt. Jag är nämligen ofantligt trött på att läsa om alla sätt vi är olika på för vad spelar det för roll egentligen? Jag vill istället lyssna, förstå och hjälpa. En gång i tiden var det precis vad jag behövde och det dags att ge andra samma chans.

Fram till att jag var 2,5 år gammal var jag privilegierad med familj, hem och trygghet – något som borde vara en självklarhet för alla barn. Jag var för liten att förstå det men då ändrades det som skulle ha blivit mitt liv i Bosnien. På grund av krig. Människans mest idiotiska påhitt. Det var inget jag valde, inget min familj eller våra grannar valde. Jag förlorade min pappa, mitt hem och skickades på flykt.

Det tog ett år av ovisshet, oro, hopp och förvirring innan vi kom till Sverige, ett land vi inte visste något om. Med ett barns naivitet levde jag livet som vanligt. Jag förstod ju inte, vi var på äventyr. Och vet ni vad? Den känslan har jag kvar. Sverige gav tillbaka så mycket av det som jag hade förlorat och det fina är att jag märkte inte ens att jag någonsin hade varit utan det. Jag var skyddad och omhändertagen, så som barn ska vara.

Jag har minnen från en lycklig och trygg barndom, med lärare och elever som visade omtanke och förståelse. Det här var människor som ville lära sig någonting om mig, om alla oss som kom. Jag kände mig aldrig som en främling, en flykting, jag var ett barn som vilket annat. Det spelade ingen roll att mina alldeles för stora kläder var begagnade och från 80-talet eller att min frisyr mest kunde liknas vid en brun skål på huvudet – jag var accepterad. Och är det inte det som är målet? Att barn aldrig ska behöva känna otrygghet eller utanförskap utan istället ha mål och drömmar.

Just nu jobbar jag med ett viktigt samarbete tillsammans med Giving People, en organisation som förebygger och motverkar barnfattigdom. Jag vill att vi tillsammans agerar för att ge fler barn samma förutsättningar som jag fick. Jag växte upp med en ensamstående mamma och vill poängtera att jag förstår att även många barn som är födda och uppvuxna i Sverige inte alltid har det så lätt. Eftersom vi alltid har haft människor som hjälpt oss på olika sätt har jag aldrig saknat något och det är därför organisationer som Giving People är så viktiga. Vi ska hjälpa alla barn, oavsett ursprung eller situation.

Idag är jag 26 år och har världens roligaste jobb, är otroligt envis, jobbar stenhårt, har stora ambitioner och alla möjligheter i världen. Jag är där jag är för att jag kunde välja vem jag ville bli. Tack Sverige för min historia.

Ge fler en fin historia på givingpeople.se/metro och dela din egen (eller någon annans) under ‪#‎metrogivingpeople‬. Tillsammans kan vi skapa ett eko för att hjälpa fler barn i Sverige.

Dzenita, 26

*********