Nyheter Sverige

"Jag oroade mig för min tidigare anorexi"

Hanna Kihlander, 35 år, pressansvarig i Riksföreningen mot ätstörningar, föreläsare, mamma till Estrid, 4 år, bor i Stockholm med sambon Johan.
Hanna Kihlander, 35 år, pressansvarig i Riksföreningen mot ätstörningar, föreläsare, mamma till Estrid, 4 år, bor i Stockholm med sambon Johan.

Viktuppgången under en graviditet är för många mest en mysig mammabula på magen. Andra känner även obehag inför de extra kilona, som de inte kan påverka. Något som kan ge återfall i ätstörningar, eller trigga igång dem.

Lotta Bergseth

Hannah Kihlander.

Rolf Sjöberg

Cecilia Brundin Pettersson, expert på ätstörningar.
 

När Hanna Kihlander blev gravid med dottern Estrid hamnade hon i en storm av känslor. Glädjen blandades med svåra frågor och funderingar:
– Jag oroade mig för om min tidigare anorexi medfört skador på kroppens inre organ, och om de i sin tur kunde vara farliga för fostret i magen. Och jag undrade hur jag skulle klara av att förhålla mig till en växande mage och kropp, säger Hanna.

Tankar hon inte kunde dela med vänner eller närstående, eftersom de skulle oroa sig för att hon blivit sjuk igen, även om hon då varit frisk i nästan sju år.

Den räddade ängeln blev en mentor via stödföreningen Frisk&Fri, som varit med om samma sak, och som stöttade henne genom graviditeten. Som berättade att kroppen med tiden fungerar som den ska om man är frisk från sin ätstörning. Som inte tyckte att de frågor och tankar som Hanna bar på var konstiga.

– Jag kunde tänka att ”Jag lurar mig själv att det är okej att äta bara för att jag är gravid, fast egenligen är jag bara äcklig och tjock och använder det som anledning att få äta. Men tack vare mentorstödet, blev det aldrig någon kris för mig, säger Hanna.

Det är vanligt att personer med ätstörningar bär på många starka känslor som de inte vet hur de ska hantera. Att kontrollera maten och kroppen ger då en känsla av att man har koll på situationen:

– Ätstörningar handlar inte om mat egentligen, utan är en psykisk sjukdom. Man behöver inte ha haft en svår uppväxt eller drabbats av något annat jobbigt för att drabbas av anorexi. Så var det inte för mig. Jag har inga barndomstrauman. När jag höll på att tillfriskna insåg jag att så fort något hände i livet som gjorde mig ledsen eller arg, så slutade jag äta eller tränade väldigt hårt, säger Hanna.

Upp till tio procent kan ha ätstörningar

Ätstörningar i samband med graviditet och småbarnstid, är vanligare än vi kanske stor. Sjukdomen kan ha pågått redan innan, vara ett återfall, eller ny. Tidigare publicerade studier säger att minst 4 procent, och upp till 11 procent, kan han en ätstörning under graviditeten. Siffror som nu bekräftas i ny svensk forskning.

– Vi ser liknande siffror i vår studie, att cirka 5-10 procent kan ha en pågående ätstörning under graviditet och småbarnstid. Vi ser även att det finns fler kvinnor i riskgruppen på bvc än på mvc, säger Cecilia Brundin Pettersson, behandlare och expert på ätstörningar.

Varför risken för en ätstörning ökar efter att barnet är fött, vet man inte. Det kan vara så att kvinnan under graviditeten kontrollerar sin ätstörning, och äter för barnets skull.

Eftersom sjukdomen drabbar hela familjen, anser Cecilia Brundin Pettersson att det är av största vikt att inom vården hitta, och nå ut till, gravida och småbarnsmammor med ätstörning. Dels för att minska deras lidande. Dels för att arbeta förebyggande avseende barnets hälsa och välmående.

– Jag möter bland annat barnsjuksköterskor som märker att mamman har problem med maten då barnen ska börja med smakprover, och som uttrycker oro för att göra fel. Det finns också en rädsla för att överföra sin ätstörning, hur den än ser ut, på barnet. Även kring amningen kan det uppstå frågor och problem, förklarar Cecilia Brundin Pettersson, som menar att det borde vara lika naturligt att fråga gravida om ätstörning som om alkohol och rökning.