Metro Debatt

Jag vill kunna köpa brunhyade leksaksfigurer till mina barn

​Den som är på jakt efter mörkhyade leksaksfigurer i Sverige får leta länge. Att samhället återspeglas så dåligt i leksakernas värld kan vara farligt, och i förlängningen leda till att barn får en snedvriden bild av bruna människor, skriver Benny Cruz, pappa och konstnär.

Jag var inne i en leksaksaffär, en större kedja. Jag frågade i vanlig ordning efter mörkhyade leksaksfigurer.

De hade en figur från Disney, minns ej namnet. Inte riktigt vad jag letade efter. Sen nämnde expediten superhjältar, men ingen av dem var mörkhyade.

Vi gick vidare, tittade på Brio, som bland annat hade en brandman med brandbil. Bra, tänkte jag. Vi tittade på Little People från Fisherprice, ganska okej, men de två sistnämnda har vi redan. 

Sen visade hen mig en mörkhyad docka. Inte heller vad jag söker.

Jag frågade om jag var ensam om att fråga efter mörkhyade leksaksfigurer. Det var jag inte, men hen sa också att de "inte har så många leksaker av olika raser".

"Raser?" frågade jag. "Ja", sa hen. "Men det finns bara en ras", sa jag, "och det är ju människorasen". Hen började gå mot en hylla. "Sen har vi den här mörkhyade piraten också..."

Det är fruktansvärt att det inte finns mer mångfald i leksaksutbudet. Som om det inte vore nog så ska jag behöva höra att hen tror att vi människor är av olika raser.

Jag tänkte på hudfärg redan när mitt barn var i sin mammas mage, för det är viktigt för mig med identitet och att veta varifrån en kommer.

När jag var liten klippte min mamma av en test av sitt hår, som hon limmade på en playmobil-liknande figur. Jag glömmer aldrig det. Oavsett vad syftet var, eller hur spartanskt det än var, så hade figuren samma hårfärg som mig, svart.

Jag vill att mitt barn ska växa upp med en neutral bild av brunhyade personer. Inte antisocial, våldsam eller aggressiv.

Jag har fått förklarat för mig av en vän att det finns brunhyade superhjältar att köpa via Ebay, något jag får prova om det inte blir ändring på utbudet här i Sverige.

Jag är rädd för konsekvenserna av bristen på en autentisk återspegling av samhället i leksakerna. Jag trodde att det handlade om att det inte fanns producenter av mörkhyade leksaksfigurer, men det visar sig vara allt annat än utbudet det är fel på. Snarare inköpen av leksaker till leksaksaffärerna.

Vad säger psykologerna om detta, undrar jag?

Jag tänker på "The Dolltest", ett experiment gjort av Dr Kenneth och Mamie Clark 1940. Det gick ut på att studera de psykologiska effekterna av segregationen hos afroamerikanska barn mellan tre och sju års ålder i USA.

Kenneth och Mamie Clark använde sig av fyra identiska dockor, men med olika hudfärg. En majoritet av barnen föredrog de ljushyade dockorna som de upplevde inneha de mest positiva egenskaperna.

Diskriminering, fördomar och segregation skapar en känsla av mindrevärde och skadar barnens självkänsla enligt Kenneth och Mamie Clark.

Det talas mycket om segregation i samhället och många frågar sig vad som hänt med integrationen. Invandrare kämpar varje dag med att försöka få jobb och utbilda sig. Barnen försöker vara som alla andra barn, lära sig språket, leka och få en framtid.

Barnens lek måste tas på allvar, då den är viktig för barnens inlärning, förmåga att hantera känslor, respekt, identitet och klara av att hantera olika situationer i livet.

Benny Cruz

Pappa och konstnär