Kolumner Rickard Söderberg

Jag vill leva i Miss Universums värld

Det är award season. Det kompakta vintermörkret får oss att dras till strålkastarljuset som dyngflugor. Urringade klädförråd, frambringade skådespelardåd och påtvingade applåder när världen hänger sej åt prisceremoniell generositet över människors genialitet och öser ut Oscars, Grammys och förgyllda fotbollar åt alla som förgyllt vår värld.

På varsin strand vid detta hav av röda mattor och grön avund tornar två glittriga fyrtorn upp; en gala om skönhet på utsidan, och en om dito på insidan. Miss Universum och QX Gaygala. Och i min iver att förhålla mig ödmjukt till dem båda har jag insett att jag har en del att lära av djupet bakom ytan i ett av den moderna tidens mest omoderna omständighet; det omständliga frågemomentet i jakten på universums vackraste kvinna.

► LÄS MER: Rickard Söderberg: "Byt ut kroppshetsen mot en semla"

I ett smuligt Youtubeklipp från 1984, omgiven av neonlysrör och axelvaddade folkdräkter från världens alla hörn, önskar Miss Filippinerna världsfred och representanten från apartheidens Sydafrika att man ska vara glad, vilken yta Gud än skapat oss med. Sedan fyrar en Eskilstunabo av ett Timotejleende som snart kommer få några grånande herrar att kröna henne till universums vackraste kvinna. På knagglig engelska förklarar hon, klädd i en bordsduk från sekelskiftet, hur viktigt det är att vara sig själv och stå med båda fötterna på jorden för att kunna hjälpa och glädja andra.

Amen, Yvonne Ryding. I sin skenbara enkelhet rymmer detta svar svaret på frågan jag så ofta ställer mig; vilken värld vill vi ha?

Förra veckan hade jag den outsägliga lyckan att krönas som årets HBT-person; ett Nobelpris i kärlek. En Miss Universum förväntas ha många svar, men som Miss HBT har jag bara en fråga; vilken värld vill vi ha?

Mitt mål är att väcka ett svar i närheten av Miss Universums credo anno 1984 i varje uns av mänsklighet jag har lyckan att röra vid. Att inspirera människor att vara sig själva för att sprida respekt, lust och kärlek till sin omvärld. Jag kommer försöka krama in denna sanning tills jag är helt out of kramar. Därefter tar jag min överdimensionerade tiara och bankar in kärlek också i den mest styvnackade hater. För det är så vi skönhetsdrottningar jobbar.

► LÄS MER: Rickard Söderberg: "Smarta människor väljer vego"

Jag har sådan gränslös respekt för de andra nominerade i kategorin att jag blir generad över att vara den som till slut förärades plaketten. Men å andra sidan är den inte till mig. Eller till någon av de nominerade. Den är till för alla dem som dagligen arbetar för att orka vara och älska, sig själva och andra - oavsett kulturella, politiska eller religiösa dogmer. Alla som dagligen inspirerar till respekt, lust och kärlek - genom att leva detta. Oavsett allt. Och alla dem som inte har någon som försiktigt viskar i deras öra att de har universums vackraste insida. Det är för dem jag skamlöst kommer att använda min plattform som årets HBT-person för att sprida ordet om kärlek. Dem och ingen annan.

+ Små snödroppar i Skåne. Längtar dit när jag är i Stockholm.

- Lite snö i Stockholm. Längtar dit när jag är i Skåne.