Kolumner Göran Greider

Jesus var koldioxidneutral

"Mitt testamente blir helt kort – för där finns inget att ge bort."

Så inledde Joe Hill, den svensk-amerikanske sångförfattaren och aktivisten, ett sista skriftligt meddelande till omvärlden när han väntade på sin avrättning i november 1915. Han skrev ett testamente i form av en kort dikt, överlämnat genom cellens galler, som sen dess har tonsatts många gånger. Jag läser det nu, ett sekel senare, samma dag som klimatkonferensen i Paris börjar och jag tyder Joe Hills rader som ett klimatbudskap: Samla på dig så litet som möjligt. Det är det mest radikala du kan göra.

► LÄS MER: Göran Greider: "Terroristerna vill se förhastade handlingar – därför måste vi behålla lugnet"

Västvärlden är historiskt skyldig till den största delen av de växthusgasutsläpp som nu hotar jordens biosfär. Men låginkomsttagarna i västvärlden bär nästan ingen skuld och är redan nu miljöhjältar. Det viktigaste de rika länderna i väst skulle kunna göra är att beskatta ner köpkraften hos sina höginkomsttagare, ty det är dessa som bär skulden. Och precis när klimatkonferensen i Paris börjar går min svärmor bort. Hon blev nästan nittio år gammal. Vad jag minns sa hon aldrig ett enda ord om just klimatfrågan, men som människa var hon ett klimatpolitiskt föredöme. Hon överkonsumerade inte någonting i världen. Hon hade vuxit upp i fattig-Sverige, en värld där de fattiga knappt rörde vid jordens resurser. Hon hade varit hemmafru och städerska. Om hennes ekologiska fotavtryck i världen varit det genomsnittligt svenska skulle världen inte vara hotad.

Bortom alla trassliga klimatförhandlingar finns detta enkla: Se dig omkring och upptäck de förebilder du har omkring dig. Fortfarande går det i detta land omkring människor med en genuin erfarenhet av ett för-konsumistiskt samhälle: Tiden före slit-och-släng, charterresor, statushets. Min egen mamma är en sådan varelse. Hon ska snart fylla nittio. Uppvuxen i en by är hon mycket jordisk, men när jag ser på hennes liv – arbeterska, hemmafru, pensionär med knaper pension – så ser jag ett klimatföredöme som nästan svävar över jorden med lätta, för-konsumistiska steg. Det sparsamma livet!

► LÄS MER: Göran Greider: "Bankerna kan gott vara med och betala för flyktingmottagandet"

Ner genom årtusendena urskiljer jag andra föredömen. I Nya testamentet är de fattiga jordens moraliska centrum. Och Jesus tillhörde dessa fattiga. Han släppte knappast ut någon koldioxid alls, för att uttrycka sig en aning vanvördigt. Västerlandet gjorde denna mycket jordiska gestalt till sin himmelske hjälte men glömde hans centrala budskap: Att gemenskap är viktigare än förgängliga rikedomar.

Joe Hills kropp kremerades och hans aska spreds i små kuvert över planeten. I sin sista sång, i testamentet, önskade han sig att askan ströddes över ängar och gav näring till blommor. Han testamenterade sig själv till den jord där vi måste leva.

+ Den stora klimatmarschen i Paris ställdes in. Men det var vackert att se parisarna längs trottoarerna på söndagen!

- Tvågradersmålet oroar mig. Det är inget mål. Det borde heta Tvågradersstupet. Eller tvågraderskraschen.