Teknik Nyheter Sverige

Kalkning bra för fiskfaunan

Kalkning av försurade sjöar har pågått i närmare 40 år. Arkivbild.
Kalkning av försurade sjöar har pågått i närmare 40 år. Arkivbild.

Kalkning av försurade sjöar leder till såväl mer fisk som ökad mångfald i fiskfaunan. Bland annat har mängden bergsimpa, lake, lax, mört och öring ökat, visar den första stora studien av kalkningens effekter på fisklivet.

Sedan mitten av 1970-talet har omkring fem miljoner ton kalk spridits ut i försurade vattendrag och sjöar i Sverige. Med god effekt, visar studien som presenteras i tidningen Hav & Vatten.

Fiskfauna återställd

Granskningen omfattar material från 30 år och visar att både antalet fiskar och antalet arter som trivs i de kalkade sjöarna och vattendragen har ökat.

– Kalkningen har varit väldigt lyckad och återställt fiskfaunan i de kalkade vattnen, säger Ingemar Abrahamsson, handläggare på enheten för biologisk mångfald vid Havs- och vattenmyndigheten, till TT.

– Det är ett viktigt kvitto och en bra bild av vilka ph-värden vi behöver ha i de kalkade vattnen för att ha en bra fiskfauna.

Första studien

Enligt rapporten tar det förhållande vis lång tid, mellan 10 och 20 år, att återställa fiskfaunan i ett försurad vatten till normal nivå. Därefter är dock exempelvis mängden öring åter på samma nivå som i sjöar som inte blivit försurade.

Studien, som gjorts vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), är den första i sitt slag på nationell nivå, trots att kalkningen pågått i närmare 40 år.

– Ja, det är väl lite förvånande. Vi såg att det fanns en brist, något vi borde genomföra, säger Ingemar Abrahamsson.

– Man har följt effekterna även tidigare, men det här är självklart ett viktigt underlag för kommande vägledning till länsstyrelserna.

"Oönskad effekt"

Närmast väntar en motsvarande granskning av bottenfaunan för att se hur exempelvis flodpärlmusslan och olika mindre djur påverkas. Samtidigt planeras också ytterligare uppföljningar av kalkningen av försurade våtmarker, där kalkningen visat sig ha vissa negativa effekter.

– Där har vi en oönskad effekt i en förändring av faunan. Det är vitmossor som försvinner och andra mossor, så kallade brunmossor, som tar över, säger Abrahamsson.

– Vi är väl medvetna om detta och därför kalkas inte heller våtmärker som anses ha höga kulturvärden.