Metro Student

Karin hackar läroplanen

Karin Nygårds hackar läroplanen och knåpade ihop det egenkomponerade ämnet digitalkunskap. På så vis vill hon få sina elever att se helheten i den uppkopplade värld som blir alltmer påtaglig runt om dem.

Christian Gustavsson

Karin Nygårds vill få eleverna att förstå den digitala verklighet som byggs upp runt dem.

För ett par år sen visste Karin Nygårds knappt vad programmering var. Hon gick en grundkurs, ivrigt påhejad av sina kodknackande vänner som tyckte att alla barn borde få en grundförståelse i ämnet. I dag går låg- och mellanstadieläraren i bräschen för att öka barnens digitala medvetande. 
– De ska inte lära sig allt om programmering, men de ska förstå en värld som formas allt mer av tekniken. Vi saknar förståelse för hur den utvecklas, styrs och påverkas. Kod är som atomer, fast med ettor och nollor istället för molekyler.

Karin började i smyg på svensklektionerna. Med plattformar och verktyg som Kojo och Scratch gav hon barnen genomgångar och enklare uppgifter de aldrig tidigare hade mött. Det ursprungliga skrivprojektet fick ge alltmer plats för kodsträngar.
– Det fick mina elever att förstå vikten av rättstavning! Skriver du en bokstav fel när du kodar blir det pannkaka av alltihop. 

När Karin sökte upp skolans rektor med orden ”Jag och mina elever programmerar på svenskan”, fick hon fria tyglar att forma ett eget ämne för ändamålet. Digitalkunskapen var på väg att födas.
Kod, internetsäkerhet, upphovsrätt och källkritik arbetades ihop med läroplanen för att utforma ämnet. Eleverna får göra spel, debattera fildelning och grunna på uppfinningar som ska lösa problem som den nya tekniken för med sig. 
Tillsammans med digitala projektledaren Terese Raymond driver Karin även initiativet Teacherhack, som tolkar läroplanen ur en digital synvinkel.
– Digitalkunskapen som renodlat ämne har jag redan skrotat eftersom jag vill ha in digitala aspekter i alla skolämnen. Nu ”hackar” vi läroplanen för att hjälpa lärare att föra in det digitala i just sin undervisning.

Karins elever, som lever en stor del av sina liv på nätet, är till allra största del positiva. 
– De ser relevansen i att lära sig mer om kod, juridik på nätet, fildelning – hur sajter och program de använder faktiskt fungerar. När jag föreläste för 125 tioåringar här i matsalen ville de inte gå, utan bara fortsätta diskutera. En elev sa till mig ”Du är den enda vuxna jag känner som kan och bryr sig om det här.”

Samtidigt som Karin digitaliserar skolan ser hon ett behov av förändring av den traditionella lärarrollen och det sätt på vilket lektionerna bedrivs.
– Jag tror inte på strikta ämnesuppdelningar och att bolla runt ungarna mellan fem olika klassrum varje dag. Vi borde se kunskapen i ett bredare perspektiv för att stimulera elevernas utveckling. De olika ämnes-kompetenserna kommer självklart behövas även i framtiden, men inte i form av allsmäktiga stencilutdelare som sitter vid katedern. Snarare tror jag att -läraren kan bli en sorts projektledare med auktoritet.