Metro Debatt

Kobanes invånare mördas av IS – medan världen blundar

Situationen i Mellanöstern fortsätter att eskalera. Ännu en gång är den kurdiska gränsstaden Kobane och det kurdiska folket måltavla för terrororganisationen Islamiska Staten (IS). Och återigen står omvärlden under total tystnad när Kobane attackeras av IS-krigare.

Tidigt i torsdags tog IS-terrorister, förklädda till kurdiska YPG-soldater, sig in till Kobane för att utföra ett blodigt attentat huvudsakligen riktat mot civilbefolkningen. Mer än 200 personer uppges ha dödats i attackerna. Terrorattackerna i regionen har blivit så vanliga att många utanför regionen inte längre reagerar lika kraftigt. Det är lätt att sluta bry sig och bli härdad av nyheter om blodiga massakrer som äger rum långt bortom ens egen altan, men konsekvensen av att ignorera dessa attacker är inte bara att man åsidosätter allt vad solidaritet innebär. På längre sikt kommer bristen på agerande även leda till att situationen biter oss i baken.

De senaste åren har ca 300 personer från Sverige rest till Irak och Syrien för att ansluta sig till IS. Enligt Säpo har dock ungefär 100 av dessa IS-krigare återvänt. Sverige är inte det enda land som bevittnar ut- och inresor av IS-krigare. Frågan om IS och dess terrorvälde borde vara prioriterad och angelägen för fler stater. Det går inte längre att blunda för att vi lever i en allt mer globaliserad värld där situationen i en del av världen påverkar en annan del av världen. Hat, våld och elände ser inga gränser, därför måste även lösningarna sluta se nationella och regionala gränser.

Samtidigt som attackerna i Kobane ägde rum utfördes flera terrordåd av IS mot turistmål i Tunisien, en shiitisk moské i Kuwait och en fabrik i Frankrike. De senare nämnda attackerna fördömdes av FN:s säkerhetsråd under fredagen. Uttalandet av FN:s säkerhetsråd var välkommet och sände en signal om att hatet och våldet aldrig kommer att få segra, men vid djupare läsning uppstår frågan om vart fördömandet av terroristattackerna i Kobane tog vägen. Massakern i Kobane visade sig nämligen lysa med sin frånvaro. Inte kan liv värderas olika beroende på vart i världen vi lever?

De mänskliga fri- och rättigheterna är universella rättigheter och måste vara alla förunnat, inte bara de som länderna i FN:s säkerhetsråd verkar känna större sympati för. Det är nog med tystnad och brist på agerande från omvärldens håll! Grannlandet Turkiet, som många gånger porträtteras som en av de få demokratierna i Mellanöstern, sitter inte ens tysta. Mycket tyder i stället på att Turkiet gör allt för att underlätta IS-terroristers möjlighet att ta sig in i Kobane, staden som de senaste åren har kommit att bli en internationell symbol i kampen mot IS. 

Gränsövervakningen är högst bristfällig på många ställen längs med den turkisk-syriska gränsen, där IS-terrorister tar sig in. I synnerhet i områden där IS har etablerat sig, exempelvis Kaniya Dil (Jarablus) och tidigare Gire Spi (Tel Abyad). Turkiets agerande strider mot Säkerhetsrådets resolution 2170, som förpliktar medlemsstater att skärpa sin gränskontroll och förhindra personer att ansluta sig till IS via deras territorium.

Gränskontrollerna har dessvärre inte varit lika bristfälliga när det gäller flyktingars möjlighet att ta sig bort från det förtryck och elände de har utsatts för och riskerar at bli utsatta för av IS. Turkiet har då och då i stället hindrat flyktingar tillfälligt att ta sig över gränsen. Orsaken till Turkiets agerande är som bekant den djupt rotade nationalismen och rädslan för att kurderna de facto en dag kan bli tillräckligt starka för att på allvar kunna ställa reella krav om mänskliga rättigheter, demokrati, autonomi och frihet.

Senast förra veckan gick Turkiets president, Recep Tayyip Erdogan, ut och betonade att Turkiet aldrig kommer att tillåta bildandet av en kurdisk stat i Rojava (norra Syrien). Erdogans uttalande är inte bara ignorant, det är också ett tecken på var Turkiet just nu lägger fokus. Medan kurdisk gerilla och peshmerga strider mot IS i demokratin och frihetens tecken, väljer Turkiet att lägga fokus på motståndet mot kurderna istället för att bekämpa IS och dess terrorvåld.

Kurderna har under århundrade fått utstå förtryck av sina grannländer medan världen många gånger har suttit tyst och tittat på. Om än de kurdiska offren i dag inte har en stat bakom sig och därmed inte åtnjuter fördömanden och lika stor respekt av säkerhetsrådet som de andra offren bör man komma ihåg att det kurdiska folkets uppoffringar mot IS har varit mänsklighetens sak. Deras sorg borde därför också vara mänsklighetens. Attackerna i Frankrike, Tunisien och Kuwait sänder en signal om att IS och dess terrorattacker inte ser några gränser. Därför är det frustrerande att se att solidariteten och kampen mot terrorismen ser gränser när Kobane lyser med sin frånvaro i uttalanden antagna av FN och dess organ.

Evin Incir

Generalsekreterare för IUSY - International Union of Socialist Youth

Dilara Raso Cetinkaya

Frilansjournalist

Chia Abdolah

Frilansjournalist