Metro Debatt

Kvinnorna betalar det högsta priset för EU:s omänskliga flyktingpolitik

"Mänskliga rättigheter är en nödvändighet – inte en accessoar."

Uttalandet är från Amnesty Internationals generalsekreterare Salil Shetty, vid presentationen av organisationens årsrapport 2015/2016. Rapporten visar hur de lagar och institutioner som finns för att värna de mänskliga rättigheterna systematiskt undermineras av regeringar när de med flit attackerar, underfinansierar eller struntar i institutioner som finns där för att hjälpa oss att bevaka våra rättigheter. 

Konsekvensen är ett enormt lidande för miljontals människor samtidigt som regeringar på ett skamligt sätt utmålar skyddet av mänskliga rättigheter som ett hot mot säkerhet, lag och ordning och nationella "värden".

► LÄS MER: "Alla kloka människor är feminister"

Kvinnors rättigheter är mänskliga rättigheter. Det högsta priset för den allt mer inhumana flyktingpolitik som EU nu lägger fast betalar kvinnorna. Kvinnor och barn är de mest sårbara i hela flyktprocessen. De får stanna kvar i krigszoner och/eller tillfälliga läger längst, eftersom flyktvägarna är för osäkra. Männen, från halvvuxna barn till medelålders, åker i förväg i hopp om att de ska klara de strapatser en flykt innebär. Pengarna till flyktingsmugglare räcker sällan till hela familjen och då är det de unga männen som får åka. En tänkt återföreningar hägrar när männen lyckosamt nått ett asylland.

Nu förvärras omständigheterna systematiskt när de europeiska länderna stänger sina gränser på löpande band. Signalen om att det inte längre finns permanenta uppehållstillstånd att få, att möjligheterna till återförening försämras och gränser snart stängs har gått fram. Det driver nu kvinnorna att desperat, med sina små barn i famnen, sätta sig i de livsfarliga båtarna på Medelhavet. Döden på Medelhavet är en kvinnofråga. Otaliga är de vittnesmål som berättar om sexuella övergrepp och trakasserier som kvinnorna utsätts för under hela den fortsatta flyktvägen. Den egna kroppen blir det visum som inte utfärdas på legalt sätt.

Därför måste vi kräva säkra flyktvägar, till exempel genom att utfärda humanitära visum på beskickningar och konsulat. Vi behöver vidga, inte inskränka, möjligheterna till återförening, inte minst viktigt för de ensamkommande barnen, och vi kan utöka kvoten för flyktingmottagande via UNHCR, som ger säkra och skyddade flyktvägar för både kvinnor och barn. Det saknas inte lösningar. Det som saknas är politiskt mod hos de som har makten.

Den 8 mars är det internationella kvinnodagen. Vi ska samlas och vi ska visa att vi kan tänka flera tankar samtidigt. Att vi ser samband och sammanhang. Att vi knyter samman flykt och migration med klimatkris och militarism. Att rättvisa löner och pensioner hänger ihop med rätten till frihet och demokrati och med rätten att komma till Sverige och söka asyl.

► LÄS MER: "Stängda gränser är inte rätt svar på sexuella trakasserier"

Vi ska lyssna på forskningen som entydigt pekar på att jämställdhet och jämlikhet är nödvändigt för att uppnå hållbara samhällen och vi ska lyssna på FN:s organisation för utrotande av våldet mot kvinnorna när de uppmanar sina medlemsländer att rusta ner militärt och rusta upp samhällets säkerhet för människorna.

Vi ska befria oss från patriarkala föreställningar om våldet som verktyg i konfliktlösning. Det går inte att kriga sig fram till fred, lika lite som det går att slå sig fram till kärlek. Det behöver sägas högt, av många, till många. Därför gör vi 8 mars till en feministisk manifestation för jämställdhet, jämlikhet, hållbarhet och nedrustning.

Gudrun Schyman

Partiledare, Feministiskt initiativ