Metro Debatt

Lämna skägget i fred

Axel Naver och Eric Thorsson på Skäggbloggen skriver om bakterier och skägg på Metro Debatt.
Axel Naver och Eric Thorsson på Skäggbloggen skriver om bakterier och skägg på Metro Debatt.

"Svärmar av otäcka mikrober" och bajsbakterier i skägg – Skäggbloggens Axel Naver och Eric Thorsson skriver om synen på smuts och skägg – och vanföreställningarna kring det.

Om någon hade talat om för oss att det INTE fanns bakterier i våra skägg hade vi blivit djupt oroade. En frisk vuxen människa bär nämligen på nästan två kilo bakterier av flera tusen olika sorter. Överallt. I varje vrå av kroppen. Bakterierna behövs för att få kroppen att fungera.

I veckan blev det ändå stora rubriker: skägg innehåller fler bakterier än toaletter! Larmet kom från en tv-station i New Mexico och spreds snabbt på nätet.

Förutsättningen för att publicera detta och kalla det ”nyhet” är att man inte ställer en enda följdfråga. Tog tv-kanalen prover från andra kroppsdelar att jämföra med? Från personer utan skägg? Nähä, inte det.

En vetenskaplig studie som publicerades i Journal of Hospital Infection förra året visade däremot att det finns ungefär lika mycket bakterier på män med skägg som män utan skägg, men att vissa bakterietyper är vanligare hos rakade män. Då blev det inga tidningsrubriker.

Bakterier och skägg har alltid funnits hos människan. Det som har ändrats är hur folk betraktar dem. Vad som ses som ohygieniskt är till stor del en kulturell konstruktion.

Under slutet av 1800-talet, när skägg var väldigt populärt, var den allmänna uppfattningen att skägg gynnade hälsan. Man trodde att skägg skyddade mot sjukdomar i lungor, hals och tänder.

Men i början av 1900-talet blev det mer populärt att raka sig. Och vips började skägg ses som något ohygieniskt. År 1907 gjordes ett franskt experiment där en ung dam fick kyssa en man utan skägg och en man med skägg. När man tog prover från hennes läppar visade det sig att den skäggige mannen hade fört vidare en ”svärm av otäcka mikrober”.

Den amerikanska tv-kanalen år 2015 är alltså inte ens särskilt originell i sitt experiment.

Ämnet skägg visar att många journalister är väldigt dåliga på att skriva om vetenskap. Nyligen kunde man läsa att ”den moderne mannen odlar skägg för att han känner sig hotad av andra män”. Nej, det gör han inte. Forskningsstudien handlade inte ens om den moderne mannen.

Samhället har inte heller nått ”peak beard”, vilket många tidningar påstod förra året. Däremot hade en studie då visat att en viss skäggfrisyr uppfattas som mer attraktiv om den är ovanlig.

Vi tror inte att nyhetsredaktioner egentligen vill strunta i att kolla fakta. Vi tror bara att de är väldigt dåliga på vetenskapsjournalistik. Här kommer därför några tips till den reporter som är på väg att skriva en artikel på temat "ny studie visar att skägg…”:

Lita inte blint på universitetens pressmeddelanden. Läs istället den vetenskapliga studiens sammanfattning.

Lokal-tv räknas inte som vetenskap.

Ring en svensk forskare och kolla om forskningen verkar relevant.

Vi förstår att det är lockande att sätta ordet ”skägg” i en rubrik, för skägg väcker känslor. I Skäggboken vittnar över hundra män och kvinnor om de reaktioner deras ansiktshår möter från omgivningen.

Det finns uppenbarligen två saker som skäggiga och slätkindade personer har gemensamt: massor av bakterier, och en stark lust att klicka på rubriker om skägg.

Eric Thorsson och Axel Naver, Skäggbloggen

►LÄS MER: Professorn: Slätrakade har mer bakterier i ansiktet än skäggiga