Metro Debatt

Låt Claes Elfsberg få jobba kvar

I över 40 år har Claes Elfsberg varit uppskattad som nyhetsankare i SVT. Folkupplysare, folkkär och förtroendeingivande. Men nu har han fyllt 67 år och tvingas mot sin vilja att sluta.

Vi kan konstatera att åldersdiskrimineringen och ålderstänkandet har skördat ännu ett offer. Framför allt kan vi konstatera att verkligheten ännu en gång har sprungit förbi det stelbenta svenska arbetslivet. Andelen människor som är 65 år och äldre ökar successivt i Sverige, dels på grund av att det föds färre barn, dels därför att vi lever längre och är friskare högre upp i åldrarna. Samtidigt ligger rätten att vara kvar i arbetslivet kvar på 67 år, samma ålder som när pensionssystemet infördes i Sverige.

► LÄS MER: Vemodigt avsked för Claes Elfsberg

Frågan har väckts om vi ska höja åldern att vara kvar i arbetslivet från 67 år till kanske 69 eller ännu högre ålder. Vi vill vara än mer visionära och dessutom kräver verkligheten det. De som pensionerades året 1913 hade i snitt elva år av pensionärsliv att se fram emot. Om vi hade samma längd på pensionärslivet idag som 1913 skulle pensionsåldern ligga runt 74 år. Vi anser därför att åldern för rätten att vara kvar i arbetslivet måste höjas av följande skäl: Eurostats befolkningsprognos visar att det enbart kommer att finnas två yrkesarbetande för varje pensionär i EU år 2050 jämfört med fyra idag. För att säkra våra välfärdssystem måste fler stanna kvar i arbetslivet efter den pensionsålder vi har i dag. Olika intervjustudier visar att upp till 40 procent av de tillfrågade vill arbeta efter uppnådd pensionsålder och en del vill kunna ha mer flexibla arbetstider, men ändå gärna fortsätta. Att känna sig behövd också i sin yrkesidentitet är en viktig hälsofaktor, något som Socialstyrelsen och Världshälsoorganisationen (WHO) påtalade redan i början av 1980-talet.

Socialstyrelsen föreslog 1981 att alla som vill ska få jobba – åtminstone upp till 70. Tre år senare tog dåvarande Folkpartiet i sitt program ”Det glömda Sverige” upp att de som vill och kan ska få arbeta högre upp i åldrarna, inte bara för pengarnas skull, utan också för att det betyder så mycket för livskvaliteten att känna sig behövd i arbetslivet. Pensionsåldersutredningen från 2013 föreslog höjningar successivt med olika årtal för olika förändringar av åldern för rätten att vara kvar i arbetslivet. År 2019 föreslogs att den så kallade ”riktåldern” skulle tillämpas. Det skulle innebära att den blir 66 år för 2019 och därefter ökar successivt till 67 år 2022 och 68 år 2034.

► LÄS MER: Claes Elfsberg öppnar för TV4

Vi tycker detta är en alldeles för långsam höjning i förhållande till de behov som kommer att uppstå inom välfärdssektorn och att så många människor dessutom vill stanna kvar längre i arbetslivet. Vi anser att en tänkbar lösning är att åldern för rätten att vara kvar i arbetslivet för den som vill och kan bör höjas från 67 till 75 år. En sådan höjning bör därför utredas.

Claes Elfsberg är inte ensam. Fler årsrika som vill och kan bör få vara kvar på arbetsmarknaden.

Birgitta Ohlsson, riksdagsledamot (L)

Barbro Westerholm, riksdagsledamot (L)

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset