Kolumner Cissi Wallin

Låt inte julen bli ett VM i duktighet, kvinnor

Är julen kvinnornas duktighets-VM? Efter att ha levt som vuxen kvinna i drygt tio år har jag börjat skönja ett mönster. En man i släkten köper alla julklappar på lokala macken. Häromåret fick en svägerska en vänta barn-tidning därifrån. Hon var inte på smällen.

Och vi skrattar lite åt det, som att hans årliga tradition är lite gullig. Skulle folk tycka det var lika gulligt om morsan, svärmor, faster eller jag köpte julklapparna på lokala macken? Troligtvis inte.

► LÄS MER: Cissi Wallin: "Till dig som också börjat tröttna på den du har blivit"

Journalisten Anna E Nachman röt nyligen ifrån på debattsidan SVT Opinion. "Kvinnor styr över julen och andra högtider. De är familjens kulturbärare och de tvingar alla andra att underkasta sig sin nivå av traditionsbundenhet", lät det. Visst, hon har poänger. Men hon glömmer den kanske mest relevanta frågan av alla: varifrån kommer det här duktighetssökande kvinnobeteendet? Kan det vara så att rådande normer och förväntningar skapar en ökad stress hos framför allt hälften av befolkningen. Kvinnorna som känner att de har massor att "bevisa" för att inte bli stämplade som lata, egoistiska eller överlag dåliga värdinnor? Jag tror det.

Framförallt äldre generationers kvinns har ju blivit totalt indoktrinerade sen barnsben, hjärntvättade till att vara hela hemmets projektledare. I synnerhet under jul. Mina äldre kvinnliga släktingars värde har liksom definierats av hur mycket de fixar och donar. Och deras drog kallas bekräftelse. Att andra ska bli imponerade, rentav avundsjuka, på hur hon hunnit pynta, baka, storstäda, griljera, paketera, planera hela jävla julen på detaljnivå. En sådan kvinna hyllas. Ses på som ett föredöme. Hon som gör som männen i familjen (tar det lite mer piano, chillar i soffan med en julöl, inte bränner ut sig i onödan) kallas inte sällan lat och oengagerad. Jo. Jag har upplevt det själv. Man kan aldrig riktigt få slappna av med lika gott samvete som en karl.

Vi måste bli bättre på att se så kallade psykosociala mönster och normer. Hur vi nutidsmänniskor, hur mycket vi än vill, faktiskt inte är isolerade öar där alla sköter sitt. Vi påverkar varandra hela tiden. Våra synsätt, fördomar och förväntningar påverkar andra. Vi ärver beteenden. Och vi förnekar det gärna.

► LÄS MER: Cissi Wallin: "Svenskar – världens otrevligaste folk?"

Härom dagen skrev en ung mamma på sin välbesökta blogg om hur hon, trots feber och gnällig bäbis, hunnit storstäda hela lägenheten plus slå in klapparna. Kommentarsfältet, fullt av andra unga kvinnor, fylldes nästan enbart av hyllanden. Hon kallades förebild. Ingen frågade var sambon och pappan till barnen hållit hus. Vad förväntas av män under julen? Och varför kan inte kvinnor få samma sköna frikort med klapp på axeln för att man inte stressade upp sig i år heller?

Jag kan vara frun och morsan som chillar mig igenom julen. Men det har ett pris. För mitt värde som kvinna definieras ännu till stor del av hur ambitiös jag är som projektledare och koordinator i Familjen AB.

+ Hämtmat och städhjälp.

- Helt ärligt, julmat är ju för jävla trökigt. Räcker på påsk och midsommar.