Metro Debatt

Låt Zara Larsson slippa föregå med gott exempel

Zara Larsson skriver att hon vill röka gräs med Rihanna och folk går i taket. Av oklar anledning förväntas unga kvinnliga artister nämligen vara något slags förebilder, som gamla tiders fina flickor. Men en ny tid är här – en tid där det är helt okej att föregå med dåligt exempel. Jag älskar det, skriver Annah Björk, journalist och stil- och musikbloggare.

Först: jag är inte på något sätt drogliberal, utan oroar mig tvärtom fett mycket över hur unga människors inställning till gräs allt mer liknar den i USA. Men det är inte Zara Larssons eller någon annan ung kvinnas roll att bära ansvaret att förändra. Det där är upp till oss vuxna.

► LÄS MER: Zara Larssons inlägg: Vill röka på med Rihanna

Att vara en ung, kvinnlig artist har av gammal, dum, tradition med rostiga strukturer per definition inneburit att vara en förebild för andra unga kvinnor. Och då snackar vi inte någon som säger: Var stark! Gör motstånd! Tro på dig själv! Var hälsosam! som Patti Smith.

Nej, med förebild menas här att ständigt föregå med gott exempel som någon gamla tiders fin flicka. Ha hela rena kläder, vara glad, duktig, alltid medgörlig, hålla med, vara hetreosexuell, härligt sexig på ett helt ofarligt sätt och helst vara nykter.

Ingen manlig artist har de kraven på sig. Uttrycket sex, drugs and rocknroll myntades liksom när det knappt fanns kvinnliga musiker.

Därför blir jag glad av Zara Larssons feta långfinger till de gamla konventionerna. Inte bara när hon postar klokheter om jämställdhet på Instagram eller Twitter. Utan faktiskt även när det innebär en selfie i klänning med fåniga marijuana-prints (för övrigt ett av de allra mest populära trycken på kläder den här säsongen), toplessbilder med Sveriges egen badgal Joy eller idolbilder på en gräsrökande Rihanna.

Eller när houseduon Rebecca & Fiona tar emot pressen lite lagom vinfulla mitt på dagen. Det inte bara dekadent – det är att föregå med riktigt uselt exempel.

I love it!

Den kvinnliga popstjärnans frigörelse är en process som har pågått ett litet tag. Molly Sandén var tidig med att bränna sin hårt snarade korsett på bål: I en intervju som jag gjorde med henne i Expressen sommaren 2014 riktade hon pungsparkar mot musikbranschens gylfar – hon berättade öppet om sexismen och om hur hon belagts med munkavle under i stort sett hela sin karriär. Le och sjung. Molly Sandén ruttnade, startade eget och började prata. I en intervju som jag gjorde i samma tidning i somras pratade hon om sin liberala syn på att röka gräs:

Jag tycker det är fel att filtrera för mycket. Att försöka verka perfekt, jag är ju människa. Nej, jag är inte tvärnej till marijuana, det kan verka kontroversiellt i folks ögon. Men jag hoppas att de som har mig som förebild kan köpa hela mig.

En av landets största internationella popstjärnor, Tove Lo, får små barn att sjunga att de är höga hela tiden (Habits, stay high) och mässar om att en snubbe med perfekt kropp kan få ligga med henne för resten av sitt liv om han spelar sina kort rätt. Det händer att hon visar brösten på scen om hon känner för det.

► LÄS MER: Zara Larsson: "Jag vägrar ta skit från män"

Vi är mitt uppe i en revolution. Revolutioner kräver revolt och den är ofta kompromisslös. Precis som punkens frontalangrepp på Thatchers England krävs även här extraordinära uttryck för att nå ett större mål. Tove Lo är en fantastisk förebild för unga kvinnor. Hon skriver både sina egna och andra artisters världshits och är troligen en av landets mest inkomstbringande artister just nu. Jag tror Zara Larsson har gjort mer för feminismen bland unga kvinnor än någon minister.

Inom en snar framtid kommer vi att se tillbaka på den här revolutionen på samma sätt som punken.

Och jag är bara obeskrivligt stolt över att vara med och skildra den.

Annah Björk

Journalist och stil- och musikbloggare