Kolumner Johan Norberg

Lustans Lakejer skapade stilen innan den fanns

JOHAN NORBERG: Det fanns olika sätt att göra musikaliskt uppror i Sverige i början av 1980-talet. Antingen var man punkare eller proggare – eller så var man Lustans Lakejer. De första protesterade mot ett grått samhälle och en inrutad vuxenvärld genom att gnälla över sakernas tillstånd.

Nyromantikerna i Lustans Lakejer gjorde också uppror, men inte genom att gnöla, utan genom att skapa en alternativ värld – exotiska platser med bitterljuva äventyr och faror, nätter som aldrig blev dag och champagne som aldrig slutade flöda. The Great Gatsby möter Brideshead Revisited, ungefär. Det var förstås en fantasivärld som Lustans frontman Johan Kinde skapade, men våra drömmar röjer vilka vi är, och som dröm betraktad är den mer engagerande än den om fler lådvinskvällar och bråk med poliser. 

Många svenska synthband med dekadent image kopierade mest den engelska klubbscenen, men Lustans Lakejer var pionjärer. De skapade stilen innan den fanns. Och den blev bestående. Mycken svensk elektronisk musik hade aldrig låtit som den gör om det inte vore för dem, och det hade knappast ett band som Kent heller. 

Lustans viktigaste låtar är nu tre decennier gamla, men Johan Kinde, som är aktuell med den starka och självutlämnande boken ”Passera denna natt”, tillhör de musiker som åldras med värdighet. Som en svensk Leonard Cohen har hans röst mognat och mörknat och texter om svunnen ungdom och förlorad kärlek blir mer trovärdiga. 

När skivbolag inte längre vill ta risker och lyssnare inte vill betala har Kinde börjat experimentera med nya former för utgivning. Jag tillhör en liten skara fans som bidrog till att finansiera förra skivan, vilket gav Kinde den kreativa kontrollen som annars ligger hos skivbolagen. Nu går han ännu längre. Genom crowdfundsajten fundedbyme erbjuder han vem som helst – gamla fans och nya intressenter – möjligheten att lägga en slant för att finansiera inspelning och utgivning av ett nytt album. För 200 kronor får du skivan, vilket blir ett sätt att betala i förväg, och för 500 kronor får du ett personligt tack i CD-häftet. 

Gräsrotsfinansiering används allt oftare, till allt från att ge ut en skiva eller en bok till att göra en hel film eller skicka upp en satellit. Det är en gammal idé. Beethoven finansierade sina första pianotrior så. Men nätet gör att de potentiella bidragsgivarna inte längre begränsar sig till 140 adelsfamiljer i Wien. Nu kan man tillfråga alla.

Vad får då den som bidrar? Insikten om att man har varit med att göra något möjligt som annars inte hade funnits där. Känslan att ha skapat ett litet element av spänning och skönhet i en värld som i övrigt är så full av rutiner och banaliteter. Som en karaktär i en Lustans Lakejer-låt.

+ Oculus Rift
Nu har jag testat de videoglasögon som gör att man känner att man träder in i konstgjorda världar. Det ger en hypnotisk känsla som lär revolutionera spelvärld och sociala medier.

- Kvällsposten och GT utarmas  
Nationella nyheter kan göras centralt, men när kulturredaktörer och ledarskribenter försvinner är det bevakningen och tolkningen av Malmö och Göteborg som ryker.