Nyheter Sverige

Män använder hundar och katter för att skada kvinnor

Katter och hundar hålls som gisslan av män som slår sina partners. Sveriges kvinnojourer kräver att kommunerna även tar ansvar för de utsatta djuren.

TT

En häst som ska skjutas på fläcken om kvinnan lämnar honom eller berättar om misshandeln, en ihjälslagen katt som ligger vid ytterdörren när hon kommer hem från jobbet, eller en hund som plötsligt avlivas – trots att den var frisk och mådde bra. 

– Männen använder djuret som en tredje part för att komma åt, styra och skada kvinnan. Konsekvensen för kvinnorna blir att de inte lämnar lika tidigt, det är svårt att lämna våldet om man inte har en plan för att skydda djuret, säger Karin Svensson, ordförande för Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige (Roks).

En stor del av landets skyddade boenden drivs av ideella kvinnojourer. Vissa av de större boendena kan erbjuda särskilda lägenheter för djur, men de mindre boendena måste säga nej för att inte utestänga personer med allergier, eller för att djur som måste rastas kan leda till att männen hittar kvinnorna. Roks kräver därför att kommunerna tar ett större ansvar för att ta hand om djuren.

– Rent praktiskt innebär det att man betalar till exempel ett hundpensionat eller vad det nu är för ett djur. Vissa kommuner betalar för avlivning, men vem lämnar en våldsam relation om det innebär att hunden blir avlivad, säger Karin Svensson.

Martin Permén, kommissarie vid polisens utvecklingsavdelning, bekräftar att djur ibland hålls som gisslan.

– I ett initialt läge kan vi hjälpa till att omhänderta djuren, men ofta är det en kommunal angelägenhet. Sedan kan det vara en civilrättslig fråga vem som äger dem, det är aldrig en lätt hantering.

"En väldigt komplicerad situation"

Berit Jernberg, handläggare för kvinnofridsfrågor på Sveriges kommuner och landsting, säger att hennes bild är att socialtjänsterna ute i kommunerna försöker att göra sitt yttersta för att lösa situationer med partnervåld där djur är inblandade.

– Jag antar att det finns utvecklingsbehov, men kommunen har ingen skyldighet att ta hand om djuren. Min erfarenhet är att man efter bästa förmåga försöker, men jag tror att man skulle kunna hitta bättre system, hur man går tillväga och var man ska vända sig.

Är kritiken orättvist?

– Om hon (Roks ordförande Karin Svensson, red anm.) säger så finns det säkert förbättringsområden, jag kan också se att det är en väldigt komplicerad situation.