Metro Debatt

Män måste ta kvinnors parti inför andra män – inte bara med hashtags på nätet

Att i sociala medier backa kvinnor som utsätts för hat räcker inte. Det är när sexistiska skämt och glåpord dyker upp i vardagen som det är viktigast att inte bara låta det passera, skriver Isabel Boltenstern.

Efter 25 år i livet vet jag ­inte allt, men jag vet en del. Bland annat hur det är att vara en av väldigt få kvinnor i en mansdominerad bransch. Eller hur det känns att få mordhot för att en individ inte tycker att kvinnor ska arbeta med sport. Men också hur det känns att alltid behöva stålsätta sig mot sexism på arbetsplatser, matvarubutiker, i kollektivtrafik och kommentarsfält där det ibland kommer en kvinna till undsättning, men näst intill aldrig en man.

Min branschkollega och nära vän Lena Sundqvist är kommentator på Cmore. Ni har kanske läst om henne när hon uppmärksammats som den första kvinnliga hockeykommentatorn i SHL? De ­senaste dagarna har ­fokus dock inte legat på hennes prestation, som det borde, utan på hatet hon måste utstå.

►LÄS MER: Det bästa sättet att hantera hatiska Facebookinlägg

Vad jag finner anmärkningsvärt är hur många män som stolt bröstar upp sig på sociala medier, poängterar att de backar oss som lever med detta och stöttar oss i kampen – för att sedan släcka ner telefonen och återgå till sina vanliga liv. Det här är ­männen som går till ­jobbet och tar en kopp ­kaffe samtidigt som de ­bevittnar hur glåpord, ­sexistiska skämt och nervärderande skitsnack slängs i ansiktet på de kvinnliga kollegorna. De sitter några meter bort, ­hade kunnat lägga sig i men väljer att inte göra det. De vill inte ta någons parti, vill inte att det ska skära sig i relationerna på jobbet. I stället väntar de ut den värsta stormen för att sedan gå fram till sin kollega, lägga en hand på hennes axel och säga att ”hon har så jäkla rätt” och att ”det är bra att hon har skinn på näsan”.

Det är lätt att agera ­hjälte bakom en skärm, men i verkligheten betyder det ingenting om du inte står upp för vad som är rätt. Att komma med keps i hand när situationen ­ebbat ut hjälper inte det minsta, det blir snarare ­uppenbart att väldigt få män har modet att ställa sig på en kvinnas sida och ta hennes parti framför en annan man.

►LÄS MER: DEBATT: Jag vill inte skämmas mer över min vestibulit

Och så lever struktur­erna vidare, hierarkierna blir tydligare och kvinnorna ödslar mer energi än ­någonsin – och mannen tar ännu ett besök till kaffe­maskinen som om inget hade hänt. Så kliar han sig i skallen och undrar varför så många kvinnor blir sjukskrivna från jobbet, varför utmattningsdepressionen blir vanligare och varför kvinnor ger upp drömmen om ett yrke där män styr med järnhand.

Svaret vet vi vid det här laget. Det tär på krafterna att stå ensam när de blåser. Genom min karriär har majoriteten av vardags­hjältarna varit kvinnor som sluter upp kring den av oss som just då är mest utsatt för att hon inte ska behöva ta emot allt ensam. Men vi behöver avlastning. Det handlar inte enbart om hashtags där vi ska #backazara, #backagina och #backalena. Ni män måste våga ta en kvinnas parti och stå upp för henne i de vardagliga situationerna, inte bara passivt se på när skiten händer. Bryt emellan, säg till, konfrontera. Backa någon – på ­riktigt!

Isabel Boltenstern, ­sportjournalist