Kolumner Rickard Söderberg

Män snor åt sig äran för kvinnors upptäckter

Allt sedan Lucys bröder braverade om nedbrottade dronter har mannen kvoterats in - för att hen är en man.

Inom vetenskapen kallas detta för Matildaeffekten.

Som när Bell (en kvinna) upptäcker pulsaren och hennes lärare Hewish (en man) tar åt sig äran. Och Nobelpriset. Det är något med mäns endokrina körtlar som får dem att tro att det är deras rätt att bre ut sina små kön över den stora världen. Trots att det enda jobb jag kan komma på där just en penis verkligen behövs är i bögporr. Och inte ens alltid där.

DNA-molekylen upptäcktes av Franklin (en kvinna). Hennes kollega Wilkins (en man) passade på att presentera hennes material när hon var på semester, för han fattade inte att de var kollegor, utan trodde att hon var hans sekreterare som bara råkat göra jobbet. Åt honom. Matildaeffekten.

Samtidigt som kvinnan just erhållit rätten att vara myndig får överläkaren Bier (en man) en professur efter att ha injicerat kokain i sin (får vi anta) lojala assistent Hildebrandts (en man) ryggrad, och sedan se hur mycket stryk han kunde ta.

Efter 10 minuter kunde Hildebrandt köra in en virknål i låret
Efter 13 minuter brändes han med en cigarr, och det gick utmärkt. Bra att veta.
Efter 20 minuter kunde Bier rycka loss könshår från Hildebrandt utan smärta. Brösthår däremot funkade inte. Inte ens med kokain i ryggmärgen. Vilket förklarar varför mina polare som silkespeelar bröstet alltid verkar lätt deprimerade.
Efter 23 minuter var ett hårt slag med järnhammare mot skenbenet inte särskilt smärtsamt.
Efter 25 minuter kunde Bier rycka och dra Hildebrandt hårt i testiklarna utan smärta.

Eureka! Efter det lyckade experimentet gick de ut och firade. Sedan blev Hildebrandt liggande i nio dagars baksmälla. Och sen dog han.

Medan två salongsberusade gubbar gräver varandra i könet i vetenskapens tjänst, upptäcker Meitner (en kvinna) nukleär fission. Något som hennes kollega Hahn (en man) får Nobelpriset för. Matildaeffekten.
Och när någon påpekar problemet, och försiktigt hintar om att världen inte ens är binärkönad, får den förbereda sig på samma gammaltestamentliga ilska som drabbade Kopernikus när han kom dragandes med heliocentricitet (att jorden snurrar runt solen, reds anm).

Hade en kvinna genomfört Biers experiment hade hon nog fått smaka på (männen) Moniz och Freemans Nobelprisbelönade metod, att kötta upp en ishacka genom ögat och gojsa omkring lite, så kvinnan sluppit sin hysterika. Men jag vill något annat.

Vid min premiär av operetten Läderlappen om några veckor har jag därför bland annat bytt flera män mot kvinnor och transpersoner, för att trasa sönder denna tragiska tradition. Jag ser det som en underbar möjlighet. Och dito skyldighet. Ty världen behöver bereda plats för annat än män. Kanske till och med i bögporr?