Nöje Krog Krog-Göteborg

Makalöst mat men trist dryckutbud

Carl Reinholdtzon Belfrage har ätit på The Barn.

The Barn

Betyg 4

Nytt år! Nya möjligheter! Gamla klyschor naturligtvis, men likväl. Skulle jag kunna få önska några nya saker att realiseras av er krögare under det nya Göteborgsåret? Utmärkt. 

Först: titta mindre på Instagram och mer i grytan. Aldrig har väl kokkonsten varit så likriktad. Så, lite förnyelse tack. Vad sägs om ny-rysk mat? Eller en uns Nikkei? Och massor av suröl och lambic? Väldigt trött på lokala mikrobryggerier som inte är bättre än… låt säga Pripps?

Just dryckeskulturen i Göteborg är något som verkligen borde tas i örat. Bara för att något är ”ekologiskt” eller ett ”mikrobryggeri” behöver det inte vara bra. Och på just The Barn möter jag just det ironiska fenomen som ibland kan få mig att stanna hemma och laga mat och dricka privatimporterat vin tills korna kommer hem, nämligen detta fenomen att maten är riktigt bra men att det inte finns något bra att dricka till. Vinlistan här är medioker, ölen kommersiella eller begränsade till någon trist IPA. Cidern odrickbar. Spritutbudet är något roligare, men varför inte mer subtila saker som just då nämnda konstuttryck som suröl och lambic? Eller vin från producenter som Xavier Caillard, Kenjiro Kagami och Pierre Beauger? Tidsenligt, naturligt och perfekt till hamburgare. Snälla The Barn, testa. 

Jag tror ni kommer bli överraskade hur mycket det kan lyfta er redan fantastiska mat. För era hamburgare är makalösa. Bäst i stan. Jag äter mina favoriter Svinet och Gumman. Svinet är en uppvisning i lönnsirapsbacon, BBQ-glaze, picklad rödlök och majjo. Man riskerar sitt hjärta för varje tugga man tar. I majjon ser jag plötsligt en thoraxkirurg uppenbara sig. Han öppnar mitt bröst, bänder upp det med en stålgaffel och försöker rädda mitt liv. Men jag skiter i vilket, detta är en hamburgare värd att dö för. The Barns köttmonster ser ut som misshandlade boxare som fått gå upp i ringen mot en sårad tiger. Rätten framför mig är svullen, köttig och blodig, och det är precis så en hamburgare ska se ut. 

Gumman är inte vackrare den och smakar som ett kolestrolfyllt äpple från lustgården. Den långlagrade cheddarosten gifter sig med majjon och lyfter körsafterna till svindlande höjder. Det är här The Barn har sin styrka, i kärnverksamheten, och kan de nu bara lyfta sitt påvra dryckesutbud till modern tid så har vi ett högsta betyg att dela ut. I dagsläget är restaurangen en fin fyra. Gott så.