Kolumner Hillevi Wahl

Man behöver inte en hink till lösgodiset – ta tillbaka de små påsarna

Det är långt mellan jämtländska Edsåsdalen och Stockholm. Framför allt om man åker bil. Vi stannar till vid ett rastställe för att tanka, sträcka på benen och köpa en kopp kaffe. Men inne på vägkrogen blir jag som paralyserad. Framför mig ligger ett hav av lösgodis. Två rum som svämmar över av olika sorters karameller, chokladbitar, kolor, skumbananer, salta dödskallar och femhundra andra sorter. Jo, ni läste rätt: F-e-m-h-u-n-d-r-a olika sorters godis. Detta skryter godisbolaget med att de har. På andra ställen har de tydligen tusen olika sorter. Plus glass och läsk såklart.

► LÄS MER: Här är de gamla godispåsarna tillbaka

Visserligen är godishavet förföriskt sött och färgglatt, men ändå är det så mycket så det blir bisarrt. Jag får ont i magen bara av att titta på det. Det är som att inreda ett offentligt rum med godis. Det är ju trots allt en helt vanlig vägkrog. ”Vad sjutton är det här?” säger jag bestört. Ännu värre blir det när jag ser hinkarna. Jag får läsa flera gånger för att fatta att det är sant. Man ska plocka godis i hinkar. ”Fyll en hink med lösgodis!” står det. En jättestor hink för tio liter kostar 28 kr. Hinkens pris räknas in i kilopriset, blir jag upplyst om. Men man kan också välja en helt vanlig stor hink på 5,7 liter eller en mellanhink på 2,3 liter eller en liten hink på 1,2 liter. Lock får man i kassan.

Jag tittar och läser igen. Plasthinkar. Hinkar! Håller inte det här på att spåra ur alldeles? Vad håller vi vuxna på med? Jag hade hoppats att de där små påsarna jag hade som barn var på väg tillbaka. Ni vet de där när man tog ”en sån och två såna”. Man valde med omsorg och tog ett djupt andetag inför varje nytt godisbeslut, jämförde med kompisarnas påsar. Det fanns en njutning i det lördagsgodiset som vardagshinkandet totalt förstör. Jag googlar på nätet och ser att dessa hink-godis-företag finns över hela landet. Ofta där barn är. Och jag ser små barn med nävarna i stora hinkar på Instagrambilder och blir så jädrans trött.

► LÄS MER: Ica Maxis lösning på våra växande godisvanor: Små påsar

”Det sorgliga är att i de just rummen som godisbolaget ligger i nu, så var det en jättetrevlig lekhörna förut, som barnen älskade”, säger min kompis Elin. ”Men nu stannar vi inte på det stället längre. Det går inte.”

Jag känner samma sak. Bojkotta eländet. Och plocka fram de små påsarna igen. Tack.

+ Framtidens språk: Kodning. ”Spela inte bara på telefonen, programmera den!” sa Barack Obama. Barnboken ”Hej Ruby” av Linda Liukas är en mycket bra start. 

- Sen kodstart. ”Det är dåligt att man börjar med datorer i skolan så sent”, säger Movitz, 9 år. Börja i första klass, tycker han.