Marcus Leifby Metro Sport

Marcus Leifby: Därför ska vi bry oss om Svenska cupen

Final i Svenska cupen mellan Malmö FF och BK Häcken förra året.
Final i Svenska cupen mellan Malmö FF och BK Häcken förra året.

I helgen spelas kvartsfinalerna i Svenska cupen och Metro bad Marcus Leifby förklara varför vi ska bry oss om det. För att finna svar var han tvungen att ta sig 24 år tillbaka i tiden, till den småländska skogen och till när cupen kom till byn. Och så läste han Bengt ”Cidden” Andersson.

Det var en torsdag i augusti 1993, någon vecka före skolstarten, och Älmhults IF hade lottats mot IFK Göteborg i Svenska cupen, eller Scandiacupen som den hette på den tiden, i en omgång långt före kvartsfinalerna.

Självaste Blåvitt.

Laget som på vårkanten hade slutat tvåa i sin Champions League-grupp, bakom Milan med van Basten men före Porto med Zé Carlos och PSV Eindhoven med Romário.

Ingvar Kamprad (eller om det var Kvantum) hade lånat ut lastpallar som nu staplades och bands samman till en provisorisk ståplatsläktare uppe på kullen bakom det ena målet där det vanligtvis stod fyra-fem personer och ljög.

Press, radio, teve och framförallt massmedia (för att citera den berömde ishockeytränaren Christer Abris) anlände tidigt och ungarna med autografblock flockades runt allt och alla som aldrig varit där förut.

LÄS MER: Marcus Leifby: 5 fördomar om ridsport jag inte vill höra igen

Vaktmästaren Gunnar Dahl kritade de rakaste linjer han någonsin kritat.

Dansbandsmusik i högtalarna, doften av sprucken varmkorv från kiosken och känslan av att de där skrikande vändkorsen aldrig skulle tystna.

När en fotbollsmatch känns som ett statsbesök.

2524 åskådare satt i slänterna, klättrade på räcken, hängde i stängslen, det blev nytt publikrekord men aldrig någon match.

Lilla Älmhult var nära att ta ledningen, ett kanonläge brändes i matchinledningen och i paus intervjuades hemmatränaren Kaj Gummesson. 

Han fick frågan om vad som hade hänt om Älmhult hade satt den där chansen.

– Det hade blivit 1-0.

”Nutte”, ”Pinnen” och de andra deltidsbrandmännen och lagerarbetarna hade förstås inte en chans mot Ravelli, Blomquist och Kåmark som ett år senare skulle spela hem ett VM-brons i USA.

Det för dagen rödvita Blåvitt vann med 6-2 och alla var nöjda med det.

Jag minns fortfarande vemodet som karvade sig djupare och djupare inom mig när IFK Göteborgs spelarbuss rullade hemåt den kvällen och lämnade idrottsplatsen tom och öde.

Kvar låg bara lastpallarna bakom ena målet.

Det var det, det.

Bengt ”Cidden” Andersson var en svensk poet som skrev underbara små fotbollsverser och jag tycker att dikten ”Jämlikhet” kan berätta ganska mycket om vad Svenska cupen egentligen handlar om.

En handfull fotbollsspelare
tillhör eliten.
Cirka 1000 spelare
är ganska bra.
Men vi är tiotusentals
som ingenting är
och kan inget bli.

När doktorn
tittade på min trasiga menisk
och sa typiskt fotbollsspelare
kände jag en viss glädje
trots smärtan.

För doktorn sa ju fotbollsspelare.

De som vinner Svenska cupen tycker att Svenska cupen är viktig för att de precis har vunnit Svenska cupen.

För många andra kan den leda fram till den enda ”VM-final” de någonsin får spela.

Fredagen den 6 augusti 1993 skrev Smålandsposten om matchen mellan Älmhults IF och IFK Göteborg.

LÄS MER: Marcus Leifby: Fotbollsherrarna borde kolla på handbolls-EM och sluta vara så fjantiga