Sport

Marta vill vinna – för damfotbollen

Marta firar med fansen efter segern mot Sverige i gruppspelet i OS i Rio de Janeiro.
Marta firar med fansen efter segern mot Sverige i gruppspelet i OS i Rio de Janeiro.

OS har redan sett till att spränga könsbarriärer i det fotbollstokiga Brasilien.Men ett guld skulle ändå betyda mycket.– För alla tjejer som drömmer om att spela ett OS med Brasiliens landslag och bli fotbollsproffs. Det är väldigt speciellt, jag hittar inte ord för att beskriva det, säger Marta.

Hettan är dallrande, näst intill olidlig, över träningsanläggningen Estádio Antunes, en anläggning som VM 1982-stjärnan Zico ligger bakom, där både Brasiliens och Sveriges landslags tränar och laddar upp inför OS-semifinalen på Maracanã. Området varifrån journalisterna och fotograferna får följa brasilianskornas träning är full, intresset stort.

Sedan turneringen började har fler och fler tagit det brasilianska laget till sina hjärtan, och på sociala medier har bilder av barn som strukit över Neymar Jr på sina brasilianska nummer 10-tröjor och ersatt det med Marta spridits.

Brasilien har ofta varit bra i damfotbollsturneringen i OS och har två silver, från 2004 och 2008, men ett guld skulle betyda mer.

Uppmärksamheten motiverar

– Vi har gjort mycket de sista två åren för att klara oss hela vägen i OS. Speciellt med tanke på hur mycket det skulle betyda för damfotbollen i Brasilien. För som ni ser, och som alla vet, är en andraplats inte något man brukar bry sig så mycket om i Brasilien, säger Marta.

– Det är en stor möjlighet att få försöka få det bättre och bättre för damfotbollen här.

TT: Det är mycket uppmärksamhet, mycket stöd och ni har fått mycket kärlek. Har ni också känt av det?

– Absolut, och det är bara positivt. Vi har jobbat jättehårt från första matchen till nu och vi visar hur mycket vi älskar vad vi gör. Och vi ser att folk här i Brasilien uppskattar det. Det är bara positivt för oss, och vi måste använda det för att motivera oss varje dag.

Tar sig tid

I Sverige och damallsvenskan har Marta nästan hunnit bli ett inventarium, sedan hon som 18-åring kom till Umeå, och det är nästan lätt att glömma vilken stor världsstjärna det är som till vardags spelar sina matcher på Malmö IP.

Trycket på henne är stort i OS, ändå är hon avslappnad och tar sig gott om tid att svara på frågor både på svenska och brasilianska. Och vinkar glatt när en liten kille lyckas få näsan över stängslet runt träningsplanen och ropar hennes namn.

Och hon ler stort vid tanken på att åter ställas mot Sverige, som Brasilien slog med 5–1 i gruppspelet.

– Det känns väldigt positivt. Det ser ut som att Sverige hänger med oss, inte hela vägen tyvärr. Det skulle ju vara väldigt speciellt om vi hade mötts i en final. Men det gick inte. En av oss måste gå vidare. Hoppas Brasilien.