Nöje Krog Krog-Göteborg

Matkritiker: 08-kockens kedja är ett fiasko för Göteborg

Melker Andersson nya satsning, snabbmatskedjan Vigårda, är en fantastisk upplevelse. Om man är blind, döv, stum och sängbunden. Affärsidén ter sig vara att lura människor genom att cyniskt klä upp en restaurang med lantliga äppellådor, bilder på frigående djur och sedan döpa hela schabraket till ”Vigårda” som ska föra tankarna till någon slags lantlig idyll a la Fäviken. Men jag är rädd att detta neo-McDonalds är allt annat än en superrestaurang med strövande fjällkor och levande fruktträd. Jag får till och med dåligt samvete när jag jämför med McDonalds. McDonalds är bättre. Mycket bättre. Jag ser Vigårda som ett nytt Jensens Böfhus.

Jag och min mamma spatserar in en dag. Ytan är polerad och utstuderad – golven skiner, rustika kastruller (som naturligtvis aldrig har använts på Vigårda) hänger i grova krokar på väggarna, stora glasburkar med inlagd frukt (ingen av rätterna innehåller frukt) frontar tidsenligt trähyllorna, charmigt egenartade menyer skriker ut sitt ”ekologiska” budskap och i enorma kylar står färdiggjorda sallader och dressingar. I slutet en disk med barnarbetare, ja kanske inte barnarbetare i den mening att det är en svettig sexåring som syr en gymnastiksko, utan snarare en loj tonåring som valde mellan Vigårda, Burger King och valfritt kafé i stan. Det kunde blivit lite vad som helst som gav extra fickpengar. Expertis och kunskap noll, naturligtvis. 

Stället är så oorganiserat så man vet inte hur man ska bete sig. Var beställer jag maten? Ska man hämta maten själv? Finns det någon guide med karta, kompass och gps?

Men det är naturligtvis, som alla vill ha det i Sverige, billigt. Dryck plus hamburgare blir en hundralapp. Och det får mig att fundera. Så löjeväckande billig mat, i McDonalds/Sibylla-klass, men med en hyra mitt i Avenys nybyggda Wallenstam-komplex? Hur går det ihop? Råvarorna måste vara av lägsta kvalitet. De hamburgare jag och min mamma smakar stöder den teorin och bekräftar samtidigt ett erbarmligt handlag i köket. Pommes fritesen är så tråkiga att pappburken de serveras i framstår som löjrom med hyvlad kastanj från Noma i jämförelse.

Att en restaurang som Vigårda placerar sig mitt på Avenyn, en gata som verkligen är i behov av en ansiktslyft, totalt misshandlad under ett 40-tal år av skräp, öl och räkfrossa, är ett totalt misslyckande för Göteborg. Ändå twittrar kulturchefen för lokaltidningen: ”Vigårda – Äntligen i Göteborg!”. Tragiskt då detta naturligtvis är motsatsen till kultur. För mig känns hela Vigårda-projektet som en samling avbrutna och djupt bristfälliga tankar. Som samtidigt för gastronomin och Avenyn 20 år tillbaka i tiden. Grattis, till alla inblandade.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset