Kolumner Tanvir Mansur

När fyllan blir ett mål

TANVIR MANSUR: Snart börjar gymnasieeleverna ta studenten. På stadens gator kommer högljudd musik, visselpipor och skratt eka från lastbilsflak och bilar. Det är en tid för glädje. Det är också en tid för grupptryck och även stora mängder alkohol.

För många elever innebär det den första kontakten med så mycket alkohol på en och samma gång. En del traditioner börjar med champagnefrukost på morgonen. Andra att skumpa runt med öl på studentflaket på eftermiddagen. Ibland avslutas det hela med shots och drinkar på en nattklubb som eleverna har bokat för sin studentskiva.

Det var det jag tänkte på när en vän till mig skrev ett modigt blogginlägg om att hon fick ett besked av beroendemottagningen. De berättade att hon hade utvecklat ett alkoholberoende.

Hon skriver att risken för missbruk ökar vid tre kombinerade faktorer. Den ena är ärftlighet. Sårbarheten för att utveckla alkoholberoende ökar om det redan finns i ens familj. Den andra är psykisk ohälsa. Oftast är missbruk ett symtom på att man redan mår dåligt och använder exempelvis alkohol för att dämpa ångest. Den tredje faktorn är alkoholkultur. Min vän var aktiv i en studentkår.

Väldigt mycket i studentlivet på högskolorna kretsar kring att dricka. Det hålls fester, sittningar, baler och helgkonferenser. Först dricker de snaps. Sen serveras vin, öl och punsch efter varandra. Till varje dryck sjunger de visor som hyllar alkoholen.

Efteråt är det ofta dans där gästerna förväntas beställa mer vin i baren. Ibland håller de dryckeslekar där någon ska kasta in en kapsyl i ett ölglas. Fyllan blir ett av målen med festerna. Det blir normen. Att inte dricka är att hamna utanför sammanhanget.

För en person som kan bocka av de två första riskfaktorerna kan just alkoholkulturen göra att hen faller in i ett beroende. Det är en viktig insikt.

När jag läste hennes reflektioner slogs jag av en sak. Jag hade också kunnat vara i den riskzonen. Även i min familj har det funnits alkoholism. Att ha varit en del av en traumatisk skilsmässa som barn påverkar ens psykiska välmående som vuxen.

Till sist var jag också aktiv i studentlivet på Stockholms universitet, på samma fester som henne och med samma förväntan på att dricka alkohol. Men jag är nykterist. Som tonåring tog jag ett beslut att aldrig dricka, och hittade andra sätt att ha roligt på fester. Att dansa, prata med människor och få nya vänner. Det går att tacka nej till ölen. Jag blir lite rädd när jag tänker på hur livet hade sett ut i dag om jag inte hade gjort det.

Det är svårt med grupptrycket. Jag tycker inte att alla behöver bli nykterister. Men det är värt att fundera på hur vårt drickande påverkar vår omgivning. Oavsett om det är på arbetsplatsen, efter skolan eller bland vänner. Det ska gå att säga nej utan att känna sig utanför.

+ Sveriges Förenade Studentkårer och IQ startar nu tillsammans med nio studentkårer och studentnationer projektet “Bästa Festen”. De ska kartlägga alkoholkulturen på högskolorna och hitta metoder för ett studentliv där alkohol kan finnas, men inte vara i fokus.

- Det blir svårt att tacka nej till alkohol när det gör att ens vänner eller arbetskamrater tycker att en är konstig.