Metro Debatt

"När jag ser romerna tigga på gatorna ser jag min mormor Vera"

Anders Knutsson berättar om sin mormor Vera som kom till Sverige i samband med första världskriget.
Anders Knutsson berättar om sin mormor Vera som kom till Sverige i samband med första världskriget.

Romernas situation är inte historiskt unik, skriver Anders Knutsson, vars mormor flydde undan första världskrigets fasor. Hon möttes av fattigdom och svält här i Sverige.

Hasse Holmberg/TT

"Jag berättar ofta för mina barn om Vera. Om hur hon och hennes mamma, min gammelmormor, gick runt bland gårdarna och tiggde."

Bara under det senaste året har man upprepade gånger kunnat läsa om att romska EU-immigranter har attackerats i sömnen, att deras tältläger och husvagnar har satts i brand. Romerna har tagit sig till Sverige för att komma undan en ohållbar levnadssituation i det land de råkade födas i, men väl här möts de av ett system som inte på långa vägar är byggt för att kunna ta sitt ansvar för de människor som kommer hit.

De erbjuds varken bostad, utbildning eller försörjningsmöjlighet. Istället tvingas de rulla ut sina sovsäckar på trottoarerna och tigga utanför butiker. Situationen är katastrofal men är inte på något sätt historiskt unik och många av oss har en bakgrund som liknar det liv romerna lever idag.

Min mormor hette Vera och kom till Sverige med sina föräldrar från första världskrigets Belgien. De kunde inte vara kvar i staden de bodde i eftersom den låg mitt emellan några av västfrontens skyttegravar. Här i Sverige möttes de av fattigdom och svält. Vera berättade ofta om hur hon och hennes mamma, min gammelmormor, fick gå runt bland gårdarna i Småland och tigga. Ibland fick de lite potatis, ibland rovor, någon gång kunde de få ägg, aldrig kött. Varje dag gick de flera mil och på nätterna sov de utomhus.

När jag nu ser romerna tigga utanför affärer och tunnelbanor, när jag ser männen och kvinnorna släpa runt på sina tillhörigheter, när jag ser deras sovsäckar på Stockholms trottoarer, då ser jag min mormor. Jag ser min och mina barns bakgrund. Jag ser hur romernas elände och lidande sitter i mina barns gener och flyter i deras blod.

Det är snart trettio år sedan Vera dog. Hon dog i ett fungerande samhälle. Visserligen utan EU-migranter men även innan välfärden såldes ut. Vera slapp tack och lov se en ny generation frysa och svälta på gatorna. Men jag ser. Mina barn ser. Och jag berättar ofta för mina barn om Vera. Om hur hon och hennes mamma, min gammelmormor, gick runt bland gårdarna och tiggde. Jag berättar om vårt släktskap med romerna, men också om att det fanns en tid då ett annat samhälle var möjligt. Jag berättar för mina barn om att det fanns en tid, när jag var barn, då ingen behövde tigga på gatorna, då samhället fungerade.

Det är berättelsen om det andra samhället de båda ledande moderaterna Tomas Tobé och Beatrice Ask vill att vi ska glömma när de i en debattartikel i DN säger sig vilja kriminalisera det ”organiserade tiggeriet”.

Att tiggeriet är organiserat råder det väl i och för sig ingen som helst tvekan om. Så fort man är två personer som gör någonting tillsammans är det i organiserad form. Men precis lika lite som min mormor Vera och hennes mor var någon kriminell liga som drog runt bland gårdarna i Småland är romerna ett organiserat brottsyndikat. Kriminella blir de först om Ask och Tobé förslag antas.

Mitt motförslag är att vi bygger ett samhälle som tar hand om samtliga människor som ingår i det, istället för att tänka ut regler för hur man snabbare kan avhysa bostadslösa tiggare från de platser där de slagit upp sina tältläger.

Anders Knutsson