Nyheter Sverige

Nathalie, 27, är döende i cancer: ”Jag kan inte sluta leva”

”De första åren var det väldigt jobbigt att hantera, och jag lade mycket skuld på mig själv”, säger Nathalie Nidén om att den sena diagnosen kan ha gjort att hon nu inte kommer att kunna besegra cancern.
”De första åren var det väldigt jobbigt att hantera, och jag lade mycket skuld på mig själv”, säger Nathalie Nidén om att den sena diagnosen kan ha gjort att hon nu inte kommer att kunna besegra cancern.

Läkarna missade att knölen var en tumör och först ett och ett halvt år senare fick Nathalie veta att hon hade bröstcancer. Nyligen upptäcktes det att sjukdomen har spridit sig och att det inte längre finns något botemedel. Natalie vet inte hur länge hon kommer att överleva – men hon vägrar att sluta leva.

Gustav Hugosson

Blicken är allvarlig men ansiktet skiner som en sol när hon talar, trots att orden som lämnar hennes mun är svåra att ta in.

– De kan inte bota mig längre. Allt de kan göra är att försöka förlänga mitt liv så mycket som möjligt.

I påskas fick 27-åriga Nathalie Nidén från Stockholm veta att hennes bröstcancer har spridit sig och att hon aldrig mer kommer att bli frisk. Då hade hon levt med diagnosen i tre år – men hon borde ha fått beskedet långt tidigare.

Allt började med att hennes pojkvän Jake hittade en knöl i hennes vänstra bröst sensommaren 2010, när hon bodde i Bournemuth i Storbritannien för att plugga på universitetet där. Nathalie tog knölen på allvar och gick till läkaren. Men läkaren undersökte henne bara med händerna och sa att det var en hormonknöl, som inte var något att oroa sig för. 

► LÄS MER: Christian, 8, sparade håret i två år – för att hjälpa cancersjuka barn

Men tiden gick och knölen växte och förändrades i karaktär, och när läkarna i England fortfarande hävdade att det inte var något farligt, eftersom Nathalie var så ung och inte hade en historia av cancer i släkten, beslutade hon sig för att resa hem till Sverige.

Väl här gick allt väldigt fort och i april 2012 fick Nathalie veta att knölen var en tumör. 

– Det var en chock, och det fanns inte med i min plan för livet att jag skulle blir sjuk vid 24 års ålder, säger Nathalie Nidén.

Under de kommande månaderna genomgick hon både cellgifts- och strålbehandling för sin bröstcancer, och hon tvingades operera bort hela sitt vänstra bröst. 

– Det var lite bitter sweet. Mycket kvinnlighet finns i bröst, men samtidigt ville jag bara ta bort det, för det kändes som att jag hade en tickande bomb i kroppen.  

Sedan fick Nathalie två stabila år, då hon hann ta sin examen och vara ute och resa. Men i vintras började hon känna en stark smärta i bröstbenet och efter en rutinröntgen i mars fick hon veta att cancern har spridit sig till skelettet och att det inte längre finns något botemedel.

LÄS MER: Forskarna säkra: Dricker du kaffe minskar risken för bröstcancer

Läkarna har inte kunnat ge henne någon exakt prognos och Nathalie vet därför inte hur länge hon kommer att få leva.

– Jag tror inte att de vill säga det, för det är väldigt individuellt. Jag vet att jag inte kommer att leva ett långt och fullt liv som alla andra, men all tid jag får är bra. Det kommer hela tiden nya mediciner och vem vet, jag ska försöka hänga mig kvar vid livhanken så länge som jag kan, i fall det där miraklet kommer.

Däremot har hon fått veta att den sena diagnosen, som orsakades av de brittiska läkarnas arrogans, med all sannolikhet har bidragit till att cancern nu har spridit sig i hela bröstbenet. 

– De första åren var det väldigt jobbigt att hantera, och jag lade mycket skuld på mig själv. Men samtidigt kan jag inte skylla på mig själv heller för jag trodde verkligen på det som den där läkaren sa. 

Hon har ingen förståelse för hur vården i Storbritannien kunde behandla henne som de gjorde, och nu vill hon engagera sig för att unga i Sverige inte ska hamna i samma situation som hon. 

– Man ska kräva att få en riktig undersökning. För även om man är ung och inte har en familjehistoria av cancer ska man fortfarande bli tagen på allvar. Kommer man med en knöl så är ett ultraljud det minsta man kan göra.

Gustav Hugosson

”Jag krigar varje dag för att få leva ett så fullt liv som möjligt", säger Nathalie Nidén om att hon har tatuerat in "fighter" på handleden.

I dag bor Nathalie tillsammans med sin pojkvän Jake hemma hos hennes familj i Stockholm. Hon är sjukskriven på heltid och får cellgiftsbehandling en gång i veckan, vilket innebär att hon mår dåligt, har ont i kroppen och är väldigt trött de flesta av veckans dagar. De dagar hon mår bättre försöker hon göra så mycket hon orkar. 

– Som att ta en längre promenad, träffa kompisar eller åka och shoppa i någon timme. Men jag kan egentligen inte gå en hel dag utan att behöva gå och lägga mig ett par timmar och sova, och jag klarar inte av att hålla mig vaken sent på kvällarna eller ta mig upp tidigt om mornarna.

LÄS MER: Ted samlade in 120 000 till vännen – cancersjuka Susanna får sitt drömkök

Nathalie berättar att det är oerhört svårt att förhålla sig till det faktum att hon troligtvis kommer att dö väldigt ung, och hon vet inte om hon ännu har accepterat det.

– Ibland känns det som att jag är i förnekelse. Men jag försöker att leva mitt liv utan att planera för mycket för framtiden, för det gör för ont. I stället fokuserar jag på det som jag kan göra och att försöka hitta glädje i små saker. 

Samtidigt sörjer hon allt det som hon inte kommer att kunna göra på grund av sin sjukdom, allra mest att hon inte kommer att få uppleva att bli mamma. Men trots det lyckas hon ändå vara positiv i allt det svarta. 

– Jag kan inte sluta leva. Det enda som jag kan påverka är hur jag tar mig an det här, och jag väljer att se det positiva. För även om jag inte överlever så himla länge så kommer jag i alla fall ha levt ett lyckligt liv fram tills dess.