Nyheter Sverige Vetenskap

Ny studie: Sexbrott går i arv

Nära anhöriga till personer som dömts för sexbrott löper en klart ökad risk att begå liknande brott själva. Det visar sig att orsaken snarare är genetisk, än familjen som sådan.

I den aktuella studien, som presenteras i International Journal of Epidemiology, granskade forskarna knappt 22 000 män som hade dömts för olika typer av sexbrott i Sverige mellan 1973 och 2009.

Forskarna var speciellt intresserade av andelen sexbrott hos pappor och bröder (hel- eller halvsyskon) till personer som dömts för sexbrott. Resultatet jämfördes sedan med personer i samma åldersgrupper och med motsvarande släktband i normalbefolkningen.

Andelen män som dömts för sexbrott i normalbefolkningen är cirka 0,5 procent. Bland bröder eller söner till dömda förövare, däremot, är motsvarande andel fem gånger större — 2,5 procent.

Oftare hos mamman

– I absoluta tal är det fortfarande en liten andel. Majoriteten av de anhöriga kommer alltså inte att lagföras för sexbrott. Men vår studie visar ändå att det finns en tydlig familjär anhopning av den här typen av brott, säger Niklas Långström, professor vid Karolinska institutet.

För att ta reda på orsaken använde forskarna en välbeprövad statistisk metod där de analyserade mönstret av riskökningen genom att jämföra hel- och halvsyskon på pappans respektive mammans sida, i olika uppväxtmiljöer.

– Sedan tidigare vet man att barn till separerade föräldrar oftare växer upp hos mamman. Och helbröder delar förstås mer genetik än halvbröder, säger Niklas Långström.

Risk i arv

Det visade sig att riskökningen var betydligt mer distinkt för helbröder än för halvbröder, oavsett de senares uppväxtmiljö. Det tyder på att genetiska faktorer påverkar risken att begå sexbrott.

Beräkningarna visar att sexbrott främst beror på genetiska faktorer (40 procent) och unika miljöfaktorer (58 procent). Det senare är sådana faktorer som personen ifråga inte delar med familjen i övrigt, som en hjärnskada eller kriminella vänner.

– Det är ju inte kriminaliteten i sig som är ärftlig, utan riskfaktorerna. Som dålig impulskontroll, sexuell upptagenhet, och så vidare, säger Niklas Långström.

Forskarna hoppas kunna använda resultaten till förebyggande åtgärder för familjer i riskzonen, för att minska antalet framtida offer.