Kolumner Johan Norberg

Ojämlikhet är ett litet problem om det hjälper oss utrota fattigdomen

Vissa säger att nationalekonomer inte ägnar sig åt verkliga människors problem. De har nog aldrig stött på den 69-årige brittiske ekonomen Angus Deaton, som tilldelas 2015 års ekonomipris till Alfred Nobels minne. Han har både tagit fram mätinstrument för att förstå fattigdom och diskriminering, och idéer om hur det kan bekämpas.

► LÄS MER: Johan Norberg: "Någonting måste mänskligheten ha gjort rätt trots allt"

Deatons senaste bok ”The Great Escape” är en hoppfull berättelse om människans flykt undan fattigdom och död. Deaton konstaterar att människan i alla tider har dött ung, och de som överlevde drog sig fram i desperat misär. Det är först efter att upplysningen inspirerade människan att bryta mot gamla tabun och använda sitt förnuft för att förbättra sin tillvaro som vi har tagit oss ur det. Mer kunskap, välstånd och medicinska innovationer har revolutionerat världen. Sedan 1950 har medellivslängden i världens fattiga länder ökat med nästan 25 år. Inte ett enda land har högre spädbarnsdödlighet i dag än då. Världsfattigdomen håller på att utrotas.

Deatons historiska perspektiv gör att han avdramatiserar den ojämlikhet som många ser som vår tids största problem. Även om han befarar att den kan bli för stor menar han att ”ojämlikhet ofta är ett resultat av framsteg”. Från början lider vi alla av jämlik fattigdom och när några tar sig ur fattigdomen introduceras en ojämlikhet. Alla får det nämligen inte bättre lika snabbt. Deaton jämför med kunskapen om rökningens faror, som har räddat miljontals liv de senaste 50 åren. Samtidigt skapade den ett hälsogap mellan de välutbildade som slutade röka snabbt, och de som dröjde.

Vi ska inte klaga på att vissa tar sig ur fattigdomens fängelse, de gör det lättare för andra att följa efter. Inte minst i globaliseringens tidevarv, där den kunskap och teknik vissa skapar snabbt kan sprida sig. Indien har högre livslängd än Skottland hade 1945, trots att indiernas välståndsnivå bara motsvarar det britterna hade uppnått 1860, som Deaton konstaterar.

► LÄS MER: Johan Norberg: "Sharialagar i förorten är en främlingsfientlig fantasi"

Nobelpristagaren väjer inte för obekväma slutsatser. I migrationsdebatten säger många att ”det är billigare att hjälpa där än här”. Deaton menar att det är tvärtom, för politiska institutioner i fattiga länder förstör ofta välstånd och att skicka biståndspengar in i dem kan göra mer skada. Däremot menar han att migration skapar utveckling eftersom fler människor då får arbeta under välfungerande institutioner. Men ändå vill väst inte öppna gränser och arbetsmarknader för migranter, medan biståndet lever vidare för det får oss att känna oss goda, oavsett vilken effekt det får. Om det finns något Deaton inte är optimistisk om så är det politikens psykologi: ”Behovet att ’göra något’ brukar vinna över behovet att förstå vad som behöver göras.”

+ Best Enemies. Välgjord dokumentär om de bitska tv-debatterna mellan de tunga amerikanska intellektuella Gore Vidal och William F Buckley 1968 som förändrade TV-mediet.

- Putins hyckleri. Om Ryssland verkligen vill bekämpa IS i Syrien, varför bombar de bara motståndarna till IS?