Nöje Krog Krog-Stockholm

"Passar även den som inte har apanage"

Metros krogskribent Jonas Cramby har ätit på Matbaren.

Matbaren, Södra Blasieholmshamnen 6

4 av 5

För unga, matintresserade rojalister med begränsad budget finns det nog

egentligen bara ett alternativ om de vill fira att lillprinsen äntligen

går och gängar sig: Matbaren. De ligger i höggradigt lyxiga Grand hotel,

har så väl en michelinstjärna som skålvänlig översikt över slottet ­ men

samtidigt både (relativt) demokratiska priser, en avslappnad stämning och

allmängiltigt god mat. Ja, själva orsaken till att Matbaren har blivit en

modern klassiker tror jag faktiskt består i Matthias Dahlgrens kongeniala

blandning av klassisk finkrogsmat och riktigt moffiga snabbmatsrätter.

Här får man liksom både namngivna morotsodlare med en filosofi OCH

fingerslickande goda bakisrätter.

 

Deras variant av David Changs variant av den taiwanesiska snabbmatsrätten

gua bao (pork buns) har till exempel funnits på menyn ett par år nu. Den

nuvarande upplagan skulle antagligen varken göra en instagramfoodie eller

en 50-årsfirande motorklubbspresident från Motala besviken: i det

kermitliknande lilla ångade brödet hittar man en oxbringa tillagad

BBQ-style med lök, rökt picklad paprika och chipotlemajjonäs. Underbart

gott. Funkar antagligen lika bra till ett glas grumligt, Sicilianskt

naturrosé som en Pucko.

 

Jag har även mycket svårt att tänka mig att någon endaste människa skulle

kunna invända mot den bakade vilda chokladen från Bolivia som funnits med

på menyn sedan starten. Det vore i så fall de som tycker att choklad bör

få ströva fritt i naturen. Denna dessert består iallafall av en krämig

bit bakad choklad med gräddfil, toffeeglass och nötter ­ som en upphöjd

kladdkaka för lyxorektiker. Löjligt smaskigt.

 

Vill man ha lite mer förfining och råvarufetischism finns det

naturligtvis gott om alternativ. Vid vårt senaste besök stoppar vi till

exempel i oss ganska så underbar vänerlöjrom med grillad ämnesgurka samt

en smått genial svensk sashimi med pepparrot som både sneglar åt det

lokalproducerade och ut i världen. Svagare kort i sammanhanget är en

något subtil vit sparris med krämigt ägg och en stekt pilgrimsmussla med

blomkålskräm och hasselnötter som man ätit förutŠ även om det antagligen

bara är jag som är blasé.