Nyheter Sverige

Peter dök och bröt ryggen: Livet tog slut för en stund

Peter Fahlström skulle bada på en fest för 17 år sedan. " På något sätt tog livet slut för en stund. " säger han.
Peter Fahlström skulle bada på en fest för 17 år sedan. " På något sätt tog livet slut för en stund. " säger han.

Peter Fahlström var 23 år när hans liv förändrades för alltid. Ett dyk i för grunt vatten på en sommarfest bröt hans nacke och gjorde honom förlamad. "Jag har svårt att föreställa mig att några av de fantastiska sakerna som hänt skulle hänt om jag inte varit med om olyckan", säger han i dag.

Henry Lundholm

Sommaren 1999 var den bästa sommaren dittills i livet för då 23-åriga Peter Fahlström. Han hade flyttat tillbaka till Skellefteå efter några år på annan ort, fått ett jobb han brann för och köpt en lägenhet. Men en natt slogs allt i spillror.

Det var en fin sommarkväll och tillsammans med sina tre vänner tog Peter Fahlström sin nyrenoverade Ford Mustang till en fest. Redan på vägen dit hade han bestämt sig för att han skulle bada och när klockan slog över midnatt sprang han ner till bryggan.

LÄS MER: Därför går det så fort att drunkna 

Peter Fahlström var först i och dök i med huvudet först. Sedan spreds en konstig känsla genom kroppen.
– Allt gick nog väldigt fort men det kändes samtidigt som en evighet. Jag kände hur kroppen bara försvann, jag blev som en geléklump, säger Peter Fahlström när vi ses vid strömkajen i Stockholm 17 år efter olycksdagen.

Killarna på bryggan såg att någonting var fel. Vattnet var bara knädjupt men Peter Fahlström låg kvar under vattnet, med ena armen uppsträckt som rop på hjälp.
– De drog upp mig och ringde ambulansen. En av dem höll till och med fast mitt huvud, han hade sinnesnärvaro nog att fatta exakt vad som hade hänt. Jag själv förstod ingenting. Det tog flera veckor innan den polletten trillade ner.

Peter Fahlström hade fastnat med huvudet i sanden och brutit nacken. Det gav honom en ryggmärgsskada som gjorde honom förlamad från bröstkorgen och nedåt.

– Ena dagen är allt perfekt - sen kan du inte vända dig i sängen. På något sätt tog livet slut för en stund. Att se en framtid med ett meningsfullt liv fanns inte då, säger Peter Fahlström.

Men på sjukhuset träffade han en kille satt i rullstol som hanterade livet som vilken ung person som helst, en vanlig person – något Peter Fahlström längtade mer än något annat till att vara igen.

– Jag kände att jag berövats min person, men det var ju inte sant insåg jag när jag såg honom, det gäller att återfinna sig själv. Så målet gick till att bli den jag var innan, vanlig.

LÄS MER: Jag fanns inte där för att rädda min väns liv så som han räddade mitt 

Hans stora stöd från familj och vänner hjälpt mycket under åren.

– Jag beundrar verkligen de som kan finnas till för andra. I bland tänker jag att jag är glad att det hände mig och ingen annan, för jag tror jag skulle ha svårt att vara så bra vän som de har varit.

2007 hade han flyttat till Stockholm, pluggade personalvetenskap och träffade sin nuvarande sambo, Matilda. I dag har de två barn ihop, dottern Theodora, 6 år och sonen Elliot 3 år månader. Peter är kundansvarig på ett assistansbolag.

Även om Peter Fahlström är tydlig med att det inte alltid är lätt att ha en ryggmärgsskada har han hittat sätt att hantera det på.

– Det viktiga för mig var att inse att det var mitt eget fel. Jag drabbades av min egen dumhet. Det har gjort det lättare för mig att acceptera, säger han och påminner sig själv om att han levt största delen av sitt vuxna liv i rullstol.

– Jag tror att skadan gjorde mig mer ödmjuk och jag tar inte allt för givet, fast det slarvar jag kanske lite med. Jag har svårt att föreställa mig att några av de fantastiska sakerna som hänt skulle hänt om jag inte varit med om olyckan. När jag ser till hur jag föreställde mig livet innan olyckan och hur det är i dag är det rätt nära. Jag lever ju ett vanligt, fantastiskt liv. 

LÄS MER: Resan förändrade allt – från kämpig vardag till drömfångarfamilj