Metro Debatt

Präst: Att fördöma folk från andra länder är hjärtlöst och rasistiskt

Jag är präst.

Det är mycket som ryms i en prästs yrke – grundstenen är att sprida evangeliet klart och tydligt. Evangeliet om kärlek, förlåtelse och upprättelse, och i botten av detta finns basen om alla människors lika värde.

Ibland är vi präster lediga. Det var jag i lördags. Jag och ett av mina vuxna barn hade bestämt att vi skulle besöka ett galleri och äta en god sen lunch. Vi brukar göra så, umgås med varandra, prata om livet och konsten, lite politik smyger sig alltid in i samtalen. Vi pratar, skrattar och trivs tillsammans innan vi efter ett par timmar brukar skiljas åt och gå åt varsitt håll. Vid klockan tolv letar vi efter en buss som ska avgå vid Norrmalmstorg och vi slås av att det är så många poliser och polisbilar just vid lilla Norrmalmstorg. Folk har samlats på den öppna torgytan. Inte så många. Torget är inhägnat. Spårvagnarna går inte, flera busslinjer inställda på grund av demonstrationen.

► LÄS MER: "Ni bryr er inte ett skit om kvinnor – ni vill bara ha ensamrätt på att tafsa"

"Det är en demonstration som strax ska börja med en grupp som kallar sig Folkets röst", säger en polis när vi frågar vad som är på gång. Han tillägger att de är visst på högerkanten. "Jaha, vad vill folkets röst demonstrera emot eller för då", frågar jag. Jag har aldrig hört talas om gruppen tidigare men förstår att det definitivt inte är en demonstration för högre löner till folket. Polismannen vet inte riktigt, men säger att polisen befarar motdemonstrationer av vänstergrupper. Jag och mitt vuxna barn går bort från Norrmalmstorg. Vi har båda insett att det kan bli farligt.

Vi går en runda. En ganska lång runda för att leta efter en restaurang som båda ska känna sig nöjda med. Återigen hamnar vi vid Norrmalmstorg och jag hör en kvinnoröst som talar högljutt i en mikrofon. Allt fler människor har samlats på torget. Jag tänker: vad fort det gick att samla så många människor. Kvinnans röst piskas snärtande mellan de mer burgna butikerna. Jag lyssnar på hennes ton, jag vet inte på avstånd vad hon säger. När jag kommer närmare, hör jag och jag ryggar tillbaka av hennes vrede i rösten, som om hon var indignerad, förorättad och nu ska hon begära och inte bara begära utan kräva rätt och rättvisa. Hon tillsammans med Folkets röst ska tala om för oss andra hur det ska vara här i Sverige och hur det inte ska vara. Orden skriks ut. Det låter så i en mikrofon som inte är riktigt riktigt bra inställd. Men just skorrandet, ekot med liten efterklang skapar eftertryck åt hennes ord. Jag funderar på var jag har hört sådana mikrofonröster tidigare och påminns om dokumentärer från en tid när makthavare skrek ut hets mot folkgrupper. De rösterna och den hetsen fick katastrofala följder för det europeiska folket.

Jag är inte bara präst, jag är också mamma. Som en ilning far det genom mitt huvud att kvinnan som talar kanske också är mamma, eller drömmer om att bli. Visst är det naivt att tro att alla vi mödrar skulle stå för det mjuka, att vi vill värna om våra barn, om andras barn, att vi alla vill våra barn väl och även andras barn. Jag vet ju av erfarenhet i möten med människor att det inte alltid förhåller sig så. Nej de finns de som vill stöta bort och förstöra, som inte vill värna, inte skydda, kanske aldrig riktigt lärt sig förstå vad en människa är! Som inte förstått sig på ömhet och omtanke. På riktigt vill kvinnan vid mikrofonen och Folkets röst att människor som kommer från andra länder, de som sökt sitt skydd i vårt land ska försvinna härifrån, att de inte ska känna sig välkomna. Att de människor som genomlevt umbäranden inte har rätt att existera sida vid sida med dem som kallar sig svenskar.

► LÄS MER: Demonstrationer i Stockholm – tre gripna för misshandel

Så befängt, tänker jag. Här står hundra personer vid Norrmalmstorg och tar sig rätten att fördöma och tror sig bemästra avvisning av människor från andra länder. De tar sig rätten att undanta och rycka bort de mänskliga rättigheter som vi lever efter, om alla människors lika värde och rättigheter. Ja, befängd är denna demonstration. Hård, hänsynslös, hjärtlös och rasistisk.

Som mamma och präst menar jag att vi andra, som inte gapar i skorrande mikrofoner och utropar enfaldiga rasistiska slagord, låt oss stå upp för det värnande, det ömsinta, skyddande, och aldrig någonsin glömma bort alla människors lika värde. Och visst kan vi försöka omvända en rasist varje dag trots att de mellan sina demonstrationer och maktmanifestationer lyckas gömma sig väl. Vi som ska omvända andra till medmänsklighet får däremot inte vara naiva! Med naivitet räddar man vare sig människor eller världen.

Leenah Malmi Pauser

Präst