Metro Debatt

Prata med barnen i stället för att censurera barnböcker

Den legendariske barnboksförfattaren Jan Lööf måste rita om i sina böcker – annars kan de stoppas av förlaget. Se, identifiera och erkänn stereotyper – men censurera inte, skriver Birgitta Ohlsson, L.

De högsta skalven kring barnbokslitteraturen hörs sällan i barnkammaren genom ungarnas gälla skrik och glada skratt utan desto oftare i kulturspalterna eller på tidningarnas ledarsidor . Censurvrål kontra nutidens identitetspolitiska skrin. Debatten kring Stina Wirséns pekböcker har följts av diskussionen kring seriemagasinet ”Tintin i Kongo” och ”Barna Hedenhös” och fick sin kulmen när Suzanne Ostens film ”Flickan, mamman och demonerna” fick 15-årsgräns av Statens Medieråd varpå Osten replikerade: ”Hur ska ett barn kunna lära sig något om allt är gulligt och curlat?"

►LÄS MER: Jan Lööfs böcker kan stoppas av förlaget – om han inte ritar om dem​

Nu rasar debatten igen. I en intervju med Dagens Nyheter säger den legendariske barnboksförfattaren Jan Lööf, pappa till klassiker som ”Skrot-Nisse” och ”Sagan om det röda äpplet” följande: ”De har ställt ett ultimatum. Antingen måste jag rita om böckerna, eller så kommer de inte att ges ut längre”. Finns det anledning att ha synpunkter kring hans böcker? Ja det finns stereotyper utifrån etnicitet, klichéer om könsroller och flickgestalterna lyste länge med sin frånvaro. Men att se, identifiera eller erkänna detta är inte samma sak som att vi utifrån ska kräva att böcker dras in, skrivas om, ritas på nytt eller skrotas. Om en enskild författare själv vill ändra i sina verk är detta en helt annan sak, vilket exempelvis skett med Astrid Lindgrens böcker. Författaren äger ju vanligen verket och om ett förlag inte vill publicera är det rimligare att släppa rättigheterna än att ställa ultimatum.  

Jag undrar också. Vad har hänt med det självklara att prata med barnen? Det som förr kallades föräldraansvar. Att läsa texter tillsammans, diskutera stereotypa bilder, berätta om en värld som fanns förr, ett fördomsfullt Sverige vi aldrig vill ha tillbaka och varför detta samhälle tack och lov ser annorlunda ut i dag. Här kan förlagen göra en stor insats för oss som föräldrar genom kloka, reflekterande och eftertänksamma förord som manar till diskussion. Detta är viktigt som folkbildning för att barn ska förstå i vilket sammanhang och tid böckerna kommit till. Lär vi inte våra barn också vår mörkaste historia är det omöjligt att förstå vikten av det fria samhälle vi har i dag.

Som småbarnsförälder känner jag en lycka över det fantastiska färska kulturutbud som mina döttrar får växa upp med. En barnbokslitteratur som är betydligt mer mångfasetterad, fördomsfri, bred och tankeväckande än mycket av det som jag läste som ung. Böcker som speglar det moderna Sverige av i dag. Berättelser där regnbågsfamiljer är centrala – inte udda – som i moderna klassiker som Pija Lindenbaums ”Lill-Zlatan och morbror raring”.

LÄS MER: Minister försvarar Lööf-böcker

Kommersiella företag som Olika Förlag med mottot ut med stereotyper och in med möjligheter. Skildringar av barn och deras familjer med rötter från hela världen finns nu även i mainstream barnbokslitteraturens Alfons. Och i Disneyfilmens värld slog ”Frost” alla världsrekord med två modiga flickor som huvudroller dessutom för första gången med en kvinnlig regissör i det filmbolagets historia.

Det var inte bättre förr. Vår värld blir mer öppen och liberal. Alltid genom debatt, men aldrig genom censur.

Birgitta Ohlsson

Riksdagsledamot Liberalerna

Mer om Debatt