Nöje Krog Krog-Stockholm

Provokativt på gränsen till fånigt

Metros Jonas Cramby har ätit på Punk Royale.

Punk Royale, Folkungagatan 128

4 av 5

 

Jocke Almqvist och Kalle Nilsson är kockarna som gjorde succé med sin

punkiga matlagning på Ölbaren i Åre, blev värvade till Niklas Ekstedts

krog Kåken i Stockholm där de genast satte igång att servera glass i form

av penisar, salt i form av kokainlinor och hästtartar på V75-talonger.

Ganska snabbt åkte de dock ut med huvudet före när de tog sina

provokationer för långt med desserten ²negerbollar i en fin gammal

ljusstake med en mörk kvinna i klänning på².

Nu var det väl egentligen ingen som trodde att de hade en hemlig

rasistisk agenda med det där namnet, men man kallar faktiskt inte

chokladbollar så längre och stämningen blev onekligen lite tryckt där ett

tag. Det går helt enkelt en fin linje mellan att vara provokativ och

plump, humoristisk och grabbig, och även om jag fortfarande inte är helt

övertygade om att Punk Royale klarar av att göra den balansakten så går

det inte att förneka att de gör något intressant i sitt nyöppnade lilla

krypin på Folkungagatan.

Ja kanske till och med nyskapande?

Låt mig förklara: Punk Royale serverar en fast meny på ungefär 15 rätter

som de kallar Överleverans (Gastronomisk Dekadens). De använder en hel

del dyra, lyxiga råvaror som anklever, tryffel och caviar men där en

klassisk finkrog kanske tar 2 000 kronor för en avsmakningsmeny tar Punk

Royale 700. Demokratiseringen av fine diningupplevelsen fortsätter de

sedan genom att servera maten i en liten stimmig, trång

kvarterskrogslokal med legobitar att pilla med på borden. Nej, det är

ingen som behöver känna sig som en bortkommen bonnläpp när ägarna

plötsligt kan dyka upp i bar överkropp eller börja smeka gästerna med en

rävboa. Med detta sagt så är merparten av de 15 rätterna förvånansvärt

traditionellt, överjävligt goda. Detta gäller dock inte allt. Tilltaget

att aska lite Marlboro Lights över en fin bit råbiff, till exempel,

kanske kan vara roligt att kunna återberätta senare ­ men har man nån

gång råkat ta en klunk ur en öl med en fimp i är det en smakupplevelse

man inte vill återuppleva.

Men samtidigt som Punk Royaledå och då passerar gränsen mellan

provokativt och fånigt så finns det ju faktiskt också något befriande

mänskligt med människor som vågar gå längst den där linjen. Som vågar

göra bort sig ibland, ramla och dratta på arslet.