Kolumner Rickard Söderberg

Rasistiska mord och anlagda bränder börjar med ord

"The hills are alive with the Sound of Music."

Julie Andrews sträcker ut armarna i de österrikiska alperna och låter de bevingade orden lyfta. Maria von Trapps ord är en del av vår historia. Och allt gott börjar med ett ord.

I veckan sov jag i von Trapps villa i Salzburg. Efter nazisternas invasion av Österrike Climbade de Ev'ry mountain undan de vinande järnrören, snarare än att bekänna sig till ord de inte kunde stå för. För inte bara allt gott börjar med ett ord. Allt ont gör det också. Den som tvivlar kan bara glida in på valfri social medieplattform för att få en dos av en samtalston som är så uppskruvad att strängarna i min flygel framstår som de lösa marionettrådarna i The Lonely Goatherd.

► LÄS MER: Rickard Söderberg: "Dansa för mig, narr!"

Komplicerade sammanhang görs svartvita i 140 tecken hat och vips hamnar samtalsnivån på "Me Tarzan. You Jane. Bränn. Bränn. Bränn".

Rummet jag sov i hos von Trapp var samma rum som Himmler bodde i efter att nazisterna hade ockuperat huset. Därifrån kunde denna djupt störda man nämligen ha kontakt med både Hitler i Obersalzberg och med draken i Unterberg, samtidigt som han formulerade sina ord om Fort Europa. De starka murarnas Do-Re-Mi hör jag om varje dag i sociala medier. Himmlers ord. Och när de omsätts i handling sätter hans gelikar eld på asylboenden.

Vi behöver vakta på hur de svarta orden långsamt normaliseras, för det är när ondskan går från tanke till ord som den är halvvägs mot handling. Rasistiska mord uppstår inte ur ett vakuum. Inte anlagda bränder heller. De har alla börjat med ord, och det är där vi behöver börja kväsa ondskan.

Ljusskygga kommentarsfältstroll har en omvittnat dålig förmåga att tygla sina ord. Ondskans ord. Sverigevänner hetsar så till den milda grad att de är beredda att utlysa katastroftillstånd i Sverige, trots att det enda de åstadkommer är en desperat devalvering av ordet katastrof.

Att sätta eld på ett hus där ett barn ligger ensamt i en säng och längtar efter en förälder är kvintessensen av totalt mörker. Det vittnar också om en intelligens i nivå med min mögliga kompostpåse. Jag undrar om de också stänger av sin klocka och förväntar sej att vår vandring mot framtiden avstannar? Men det gör den inte. Och rasister behöver uppenbart hjälp att förstå konsekvenserna av mordbrand. Vi får använda ord de förstår. På en möglig kompostpåses nivå.

► LÄS MER: Rickard Söderberg: "Det är aldrig för sent att ändra sig, kära rasister"

För att förändra världen behöver vi börja med ett vänligt men oomkullrunkeligt So Long, Farewell till rasismens nidingsord. Deleta deras empatinihilism och blocka deras nick, för att slippa se nippan i det Nirvanska samhällets nimbuskiska nuna. För när deras ord inte längre når några öron kanske vi ser början på slutet av deras Himmlerska livsåskådning.

Vill vi gå från en monokrom enfald till en fungerande mångfald behöver vi välja andra ord. Då behöver vi välja kärlek och tolerans. Bland ord är de My Favourite Things.

+ Att vintertiden gör kvällarna helt mörka och mysiga.

- Att det är svårt att låta bli att spela julmusik nu när kvällarna är så mörka och mysiga.