Way out West 2015

Recension: Beck - både och

Beck sjunger "Devils haircut" det första han gör.
Beck sjunger "Devils haircut" det första han gör.

Beck Hansen är en man med många ansikten och det kan tänkas att vi fick se de flesta i kväll. Inte helt och hållet en bra sak.

Artist: Beck
Scen: Flamingo

Iklädd svart skinnjacka drog Beck av ”Devils haircut”, ”Loser” och ”The new pollution” i rask takt med sur min det första han gjorde och publiken hängde inte med alls. Sedan blev han den fräsiga kalifornienkillen som snackade spanska, rappade och gav sig in i både discon och funken fast på ett sätt som gjorde det svårt att hänga med – det liksom försökte svänga och han kom loss lite men ändå var allt förvånansvärt stelt. Ungefär efter en jättefin och stämningsfull version av ”Wave” någonstans mitt i hände det något, som att han plötsligt blev verkligen närvarande. En stund senare, kort efter en engagerad ”Sexx laws” drog han ett gult crime scene-band tvärs över scenen varpå hans bandkamrater lade sig ned som döda och alla lampor släcktes. Vad de pysslade med i mörkret vet ingen men när Beck kom tillbaka hade han iklätt sig den vita entertainerkostymen, och då började den riktiga underhållningen. Möjligen lite sent påtänkt men det var ju kul att se att han verkligen kan om han vill. Både i att smöra upp publiken med hänvisningar till Sverige och Göteborg i olika textrader och med en avslutande megalång version av ”Where it's at” som innehöll både ett roligt presentationsmedley och en hel massa feeling.
Till slut vann han över alla, men det tog sin tid.