Krog Nöje

Recension: Izakaya Koi – Klassisk mat men sämre drinkar

För en sushimiddag är Koi ett klassiskt och bra val. Men gå vidare för drinkarna.
För en sushimiddag är Koi ett klassiskt och bra val. Men gå vidare för drinkarna.

Många förknippar nog Koi med flashiga typer, höga klackar och sprutande champagne. Men det är faktiskt fortfarande en bra sushikrog.

Kinga Lezanska Sjölin
Nudlar med entrecôte.

Kinga Lezanska Sjölin
Barskåpet.

Kinga Lezanska Sjölin
Ätpinnar för nybörjare.



RECENSION: Izakaya Koi – 3 glober.

Om helgerna har de längst kö på Lilla Torg. Den ringlar ut över kullerstenen och höga klackar försöker hålla balansen i väntan på att bli insläppta. Förebilden för Koi förefaller vara Stockholms kösystem med granskande blickar från vakter i kostym, VIP och med en parkerad Porsche utanför. På torget. Vems vet ingen. Kanske inhyrd för kvällen som, för några ögon, är lockande. För andra tacky rekvisita.

Neonrör, solbränt och Redbull-vodka. Det är vad jag förknippar klubben med och när Koi lade ut sin 20-års jubileumsvideo på Youtube fick jag mina fördomar bekräftade. Eldflammor, sprutande champagneflaskor för att illustrera den manliga orgasmen och kvinnor som drog män i slipsen med kåt blick. Det Malmöitiska försöket till Rivieranlyx minner snarare om den nyrika ryssen som inte kan uppföra sig än en artig gentleman i välstruken skjorta i en bar på ett dyrt Casino. En gång då jag besökte klubben ranglade en man fram till mig, tittade på mitt glas, och sluddrade fram ”Rödvin. Så sofistikerat”. Ja, herregud.

Men Koi var sofistikerat en gång i tiden. De hade stadens bästa drinkmeny, DJ Babyhands och Soul (som i dag driver Babel) spelade i baren och efter Koi gick man till privatklubben Plysch där Möllan mötte Lilla Torg i en lägenhet med snyggdrinkar och sushi.

Och just sushi är det som finns kvar av det forna Koi som fortfarande håller bra klass. Trots att personalen tittar konstigt på dig om du vill beställa en pre dinner drink, vilket bör kunna förväntas av en restaurang med Lilla-Torg-läge och dyrare meny, så är Koi både mysigt att äta på och en bättre sushikrog. Lunchmenyn ser ut som den alltid gjort precis som inredningen av arkitekten Jonas Lindwall – ljust nordisk trä, japansk enkelhet och raka linjer. Men det är en lugn och gemytlig atmosfär på första våningen med några få matplatser och öppet kök. Kvällsmenyn skiftar och innehåller både sushi och smårätter, till exempel tempurafriterad soft shell crab, robust och knaprig frityr och rolig att äta med ben och skal rakt upp och ned. Sushin kunde ha mer karaktär till riset och mjukare temperatur men Koi serverar smakfulla varianter som Maki med pankofriterad räka, avokado och en dutt majonäs på toppen. Genomgående bra. Det är bara hummersoppan som är så salt att den är oätbar.

Om jag ska välja att äta sushi en kväll är Koi ett klassiskt alternativ. Men så snart jag ätit upp söker jag mig till ett ställe där även drinkmenyn håller bra klass, långt bort från takterna av Swedish house mafia.