Nöje Krog Krog-Göteborg

Recension: Så bra är La Strega

Så tyckte Metros matkritiker Carl Reinholdtzon Belfrage om restaurangen.

La Strega

Betyg 4

När gav du din fru en zucchini-blomma senast? Och då en biodynamisk odlad sådan från en stadsfarm på Hisingen? Ganska länge sedan gissar jag. Well, nu har du chansen att korrigera detta misstag. Nina i köket på La Strega lagar just nu en magisk sådan som blir den perfekta starten på La Strega-middagen. Burratan, som ligger på en tallrik bredvid och vilar, är ännu ett bevis på detta. Så krämig och smakrik att den bildar ett vackert parallellt universum till den lilla zucchini-blomman.

Den lilla restaurangen på Aschebergsgatan fortsätter att leverera och har växt till sig att bli en riktig gastronomisk maktfaktor i stan. Om man nu är intresserad av genuin och äkta mat vill säga. Och ja, det är fortfarande så italienskt att man tror sig vara med i ett avsnitt av Bläckfisken. Sedan La Stregas intåg i Göteborg har ett kluster av kvalitetskockar bondat över träborden på restaurangen. Hoze ber sin söndagsbön här, Bar Centro botar baksmällan med risotto och Johan Björkman kopplar av med ett glas osvavalat juicevin. Ja, det är som en liten ambassad för det nya kvalitetsgöteborg. Den delen av Göteborg som personligen handlar av ett tjogotal, ja kanske uppåt ett hundratal, producenter istället som många andra restauranger som bara använder sig av EN grossistfirma för att spara tid och pengar. Men La Strega handlar inte om tid och pengar. 

►LÄS MER: Kalei – Rykande hett i sval miljö

Deras handlar om absolut kärlek och passion. Det låter kanske som en kliché men den förvandlas till en absolut sanning dagen du tar ett steg in på restaurangen. Efter zucchini-blomman och burratan väntar en salsiccia levererad från en privat slaktare som charmknutten Andrea (Ninas partner in crime) vägrar lämna ut namnet på (integritet är ett ledord här). Synd, då den är absolut fantastisk. Och kvällen fortsätter i den stilen – en risotto på olika betor med oxsvans har inte varit bättre sedan jag var på Le Canon i Nice senast. En kanin från Bleckslätten gård i Dalsland dyker upp, spänstig, smakrik och pigg. Ja, om man har koll på råvaror är detta en nördarnas paradis. Här är det väl utvalt och tillagat för att råvaran ska lysa, inte kocken själv nödvändigtvis.

För detta krävs självförtroende och självkänsla, en kocks viktigaste egenskaper har jag lärt mig genom åren. Nina besitter båda dessa karaktärsdrag. Det enda jag saknar är ett uns kreativitet och lite överraskningsmoment, annars är jag fullständigt nöjd med showen på den gastronomiska ambassaden i Vasastan.