Metro Debatt

Regeringen kallar sig feministisk – men de måste börja leverera resultat

"Det är lite av en gåta varför just vår regering kallar sig för världens första feministiska, utan att någon granskar det tillräckligt hur de faktiskt lyckas med jämställdhet", skriver Nima Sanandaji. På bilden syns också jämställdhetsministern Åsa Regnér. 
"Det är lite av en gåta varför just vår regering kallar sig för världens första feministiska, utan att någon granskar det tillräckligt hur de faktiskt lyckas med jämställdhet", skriver Nima Sanandaji. På bilden syns också jämställdhetsministern Åsa Regnér. 

”Sverige har världens första feministiska regering”. Så står det på hemsidan regeringen.se. Det är ett modigt påstående, som förpliktar att leverera resultat. Visst är det så att regeringen tror på identitetspolitik, ett perspektiv där människors kön, sexuella läggning och hudfärg är avgörande för det politiska samtalet. Försvaret rustas upp med genuskunskap och ministrar utannonserar stolt att man vill tvinga näringslivet att kvotera. Men det finns en skillnad mellan identitetspolitiska utspel och en politik som levererar jämställdhet i praktiken. På flera punkter tycks jämställdheten i Sverige minska istället för att öka. 

LÄS MER: Alla kloka människor är feminister 

Den senaste Nationella trygghetsundersökningen visar att hela 25 procent av kvinnorna i Sverige känner sig otrygga när de vistas i sitt bostadsområde på kvällstid, betydligt högre än 7 procent bland männen. Man kan milt sagt säga att regeringen inte lyckats öka tryggheten. Många brott, inklusive sexualbrott, klaras inte upp och poliser slutar i frustration över dålig politisk ledning. 

En annan jämställdhetsfråga är att kvinnor oftare än män är sjukskrivna. Statistiska Centralbyrån visar att kvinnor i alla åldersgrupper från 20 och över har högre ohälsotal än män.

Det är viktigt för jämställdheten att välfärden fungerar bra, så att den som är sjuk kan få hjälp istället för att behöva förlita sig på hjälp från släktingar. Drygt 90 000 kvinnor har minskat sin arbetstid eller slutat arbeta för att ta hand om sina sjuka anhöriga. Sverige tillhör de europeiska länder som har längst köer till vården.

LÄS MER: Alla män är en del till vårt ojämställda samhälle 

Nästa stora fråga är att Sverige har en modell där mansdominerade yrken är del av den privata sektorn medan kvinnodominerade yrken som skola, vård, omsorg styrs politiskt. Regeringens fokus ligger på att genom statlig vinststyrning slå mot företagande i välfärden, den del av ekonomin där andelen kvinnor bland chefer och företagare är som högst. Hur det påverkar jämställdheten lyfts inte fram i debatten, vare sig av världens första feministiska regering eller oppositionen.

Istället ska allt lösa sig genom att Sverige kopierar Norges kvoteringslag. Men ingen företrädare för regeringen har kommenterat det faktum att trots att Norge nu har haft kvotering i tio års tid, så har det varken sig lett till mer jämställda löner, till att fler kvinnor blivit chefer eller ens att unga kvinnors karriärambitioner förändrats.

Man ska förstås inte vara en pessimist. Andelen kvinnor som gör karriär och når chefspositioner ökar gradvis med tiden. Det är ett globalt mönster som också kan ses i Sverige. Men det är lite av en gåta varför just vår regering kallar sig för världens första feministiska, utan att någon granskar det tillräckligt hur de faktiskt lyckas med jämställdhet. Identitetspolitiska markeringar kan inte vara det enda som räknas. Politiken måste leverera resultat i verkligheten.
Nima Sanandaji

Mer om Debatt