Nöje Krog Krog-Stockholm Nyheter

Restaurang Jonas – fem timmar i himlen

Trots det lite halvtråkiga läget är Jonas tveklöst en finkrog av internationellt snitt.
Trots det lite halvtråkiga läget är Jonas tveklöst en finkrog av internationellt snitt.

Restaurang Jonas är en utmanare i Stockholms finkrogsvärld. Jonas Cramby måste motivera varför man kan lägga 7 000 kronor på en krognota.

Klara Leo

Jonas själv med bränd kapris med isad rapsolja.

Klara Leo

Norsk pilgrimsmussla.

Hemvändande kocken och Bocuse d’Or-silvermedaljören Jonas Lundgren har så gott som i hela sin karriär arbetat utomlands. Och det märks, för Restaurang Jonas är en finkrog av internationellt snitt, placerad mitt bland Fleminggatans 60-talsbunkrar och mobilupplåsningsfirmor.

Man kan kanske ifrågasätta det kloka i att lägga en Mathias Dahlgren- och Frantzén/Linderbergutmanare i ett sådant småtråkigt område – men när jag väl sitter vid bordet så tycker jag faktiskt att det fungerar. Att titta ut genom de stora fönstren och se stressade stockholmare bära hem Icakassar utanför tar på något sätt udden av det uppsträckta i situationen och gör att jag hasar bekvämt ner i stolen, redo för att få min hjärna blåst.

I den så kallade Matbaren intill serveras goda viner och à la carte-rätter – främst kött tillagat i den specialimporterade Vespergrillen – medan det här i fin-krogsdelen är avsmakningsmenyer för hela slanten.

En ganska så stor slant, ska det visa sig, för inklusive dricks, vin och ett par snuskigt dyra avecer går notan för två personer totalt på cirka 7 000 kronor (medan min nuvarande bil kostade ungefär det dubbla).

Men då är det 9-rättersmenyn – plus ett otal amuse boucher, mellanrätter och överraskningar – som vi under fem himmelska timmar mumsar oss igenom. Var för sig är rätterna visserligen små och ofta av den typ som din pappa kallar ”två korslagda sparrisar” – men tillsammans fungerar de som en delikat form av kinesisk vattentortyr: man blir till slut galet mätt.

Särskilt ett par rätter bär jag fortfarande med mig: en obeskrivbar ägg royale med vit tryffel och små bitar “äggskal” av smält socker. En rekordkrämig soppa på pilgrimsmussla. En vispad anklever med hasselnötter och tunna skivor friterad blomkål, som en löjligt god chips med dipp.

Men är det då värt 7 000 kronor?

Svaret är detsamma som på frågan om det är värt att gå upp i svinottan varje morgon bara för att man gillar hundar eller om det är värt att klippa sönder gamla familjebilder om man är inne på scrapbooking: Självklart är det värt det. För den som tycker att det är värt det. För alla andra är det, så klart, totalt oförståeligt.