Metro Debatt

Säg inte till mig att rycka upp mig när jag är deprimerad

Stina Drätting tycker att vi måste påverka vår omgivning och få psykisk ohälsa till ett accepterat och lättalat ämne.
Stina Drätting tycker att vi måste påverka vår omgivning och få psykisk ohälsa till ett accepterat och lättalat ämne.

Det är 2016 och psykisk ohälsa är fortfarande tabu att prata om. Psykisk ohälsa består av många olika sjukdomar, och vi är många som drabbas av någon typ av dem. Nu är det dags att vi vågar öppna upp oss om ämnet.

Jag blev deprimerad hösten 2013, och jag är långt ifrån ensam om att drabbas av en depression. Enligt 1177 Vårdguiden blir cirka hälften av alla kvinnor och ungefär var fjärde man deprimerade någon gång under sin livstid, och ändå har vi svårt att öppna upp oss om det. Det finns de som inte vill prata om det, det är en annan sak. Alla har sina anledningar, och det är okej. Men man ska aldrig känna att man inte kan prata om det för att vårt samhälle är skevt.

Jag ville inte riktigt inse att jag hade problem, och tog inte hjälp själv. Till slut fick en orolig kompis nog och drog mig till kuratorn på den skola jag då gick på. Jag fick hjälp, och en läkare kunde sedan konstatera att jag var deprimerad. Men det är många som inte får hjälp, eller som hindrar sig själva från att prata om det.

LÄS MER: Jag offrade min psykiska hälsa för att få bra betyg

Jag hade, och har fortfarande svårt att prata om det. För det kommer alltid finnas de som inte förstår, och som tycker att man bara borde rycka upp sig. Men säg fan inte till mig att rycka upp mig. Det är inte bara otroligt okänsligt utan också väldigt dumt. Man kan omöjligt veta hur någon känner sig innerst inne när hen mår dåligt, och att då få höra att man borde ta och rycka upp sig är en otrolig förminskning av sjukdomen.

I dag är jag fri från antidepressiva tabletter och mår bra. Jag har mina dåliga dagar som alla andra, men depressionen är inte längre en del av mitt liv, men rädslan att hamna där igen finns fortfarande, och kommer nog aldrig att försvinna.

Men vet ni? Jag är inte rädd för att söka hjälp om jag hamnar där igen. För jag vet att hjälp finns. Och det är inte fel eller löjligt att be om hjälp. Det är starkt. Men det visste inte jag då.

LÄS MER: Du som mår dåligt – du är inte ensam 

Tänk de som inte har någon som hjälper dem som jag hade. De som är omringade av människor som inte förstår och förminskar. Jag kan förstå att det finns människor som inte vet hur de ska bete sig, som aldrig har handskas med psykisk ohälsa innan, men välj då i stället att fråga. Berätta att det är nytt och att du inte vet hur du ska hantera det. Lyssna och försök att förstå i stället för att genast vara övertygad om att personen i fråga egentligen mår bra och att personen ”bara” måste rycka upp sig. Jag kan lova att personen som mår dåligt kommer att uppskatta att du åtminstone försöker att förstå situationen, vilket kan göra den redan jobbiga processen, mycket enklare.

Vi måste påverka vår omgivning och få psykisk ohälsa till ett accepterat och lättalat ämne.Vi måste hjälpa dem som inte vet hur de ska bete sig när någon nära drabbats. Vi måste visa att det inte är okej att döma och trycka ner. Lyckas vi göra psykisk ohälsa till ett accepterat samtalsämne kan fler få den hjälp de behöver i tid, för det är tyvärr många som inte får det, och konsekvenserna kan bli mycket allvarliga som följd av det. Det är dags att vi vågar öppna upp oss.

Stina Drätting