Kolumner Hillevi Wahl

Sälj föräldrarna på Blocket i stället

Nu säljer jag ungen till högstbjudande!

Det är en mamma som säger det. Framför sin tvååriga dotter. Och jag känner hur jag blir alldeles iskall. Samtidigt är det inte första gången jag hör det eller läser det på Facebook. Allt fler skriver att de vill sälja sin unge på Blocket. Att det är en sådan dag. Oftast är det mammor som skriver det. Kanske för att de får ta ett större ansvar, känner större stress och press, får sova mindre - jag vet inte. Var och varannan förälder säger det när telningarna inte uppför sig som förväntat. Men det är inte roligt. Det har aldrig varit roligt.

Jag blir lika beklämd varje gång jag hör det. För en tvååring eller treåring så är det blodigt allvar. Föräldrarna har all makt. De kan säkert verkligen sälja en, och även om de inte gör det just nu så kanske de gör det sedan. Barnet lär sig framför allt detta: Mamma vill sälja mig. Mamma hade hellre haft ett annat barn. Vad tror ni det gör med ett barn självkänsla?

Detta är bara vidrig vuxenmakt. Vuxna säger så för att de kan. För att de kommer undan med det. För att vi andra generat skrattar med. Jag har aldrig hört någon säga att de vill sälja sin fru på Blocket. Eller sin man, för att man är så trött på honom.

Varför gör vi inte det? För att vi vet att vi kommer att få så mycket skit i nacken. Ergo: Maktbalans.

Men barn. Barn är alltid längst ner i maktkedjan. Det står oss fritt fram att hota dem hur vi vill. Så lägg av med det dåliga skämtet. Omedelbart. En annan grej ni kan sluta med lika snabbt är att fotografera era barn när de sover och lägga ut på nätet. Eller när de gråter eller är arga eller i underläge på något annat sätt. Jag blir lika bestört varje gång jag ser någon som filmar ett förtvivlat barn – i stället för att trösta det. Vad är det för fel på folk! Om ni inte kan lägga ut bilder på barn när de är starka och stolta och har gjort grejer som de vill visa världen – låt då bli! Ta kort på närmaste katt i stället.

Ty hämnden från barnen kommer snart. Tro mig. Jag har börjat se bilderna som kompisarnas tonåringar lägger ut på sovande, dreglande morsor under fredagsmyset. Nu väntar jag bara på de pruttfulla papporna och lite annonser där de vill sälja sina pinsamma päron på Tradera. Förmodligen kommer det inte ett enda bud. Inte som dagens föräldrar bär sig åt.

+ Vilken promenadseger! Sten Jacobsson och hans välbesökta integrationspromenader i Motala borde få efterföljare i hela landet. Här knyts kontakter, här möts man på ett enkelt lokalt allmänbildande sätt. Och sedan: Många igenkännande "Hej!" på stan. 

- Orange ångest. Det har kommit nu. Kuvertet. Jag vågar inte öppna. Då deppar jag ihop. Att vara egen företagare är ingen pensions-hit.