Nöje Krog Krog-Göteborg

Så bra är Bar Centro

Metros matkritiker Carl Reinholdtzon Belfrage har ätit på Bar Centro.

Bar Centro

Betyg: 4

Man får aldrig glömma att restaurangnäringen drivs av girighet och fåfänga. Längtan efter pengar, ära och utmärkelser. Det är bara att betrakta entrédörren nästa gång ni äntra er favoritkrog där ni snabbt hittar klisterlappar från guider, inramade recensioner och diplom med knivar och gafflar. Eller bara någon stackars enstaka stjärna. Och på insidan, dolt bakom krögarens pannben – råvaruekvationer, ihopsydda vinavtal med kommersiella aktörer, en sponsrad vinkyl här och ett sponsrat förkläde där. Igår en liten vinst; imorgon en större. Och detta är naturligt: löner ska betalas och framtida investeringar säkras. Men låt er inte luras av Instagram-poster om öppna fält, exklusiva råvaror och ekologiska lökar, bakom lurar en annan verklighet. Utom på en krog.

►LÄS MER: Så bra är Tacos &Tequila

I denna hyperkommersiella värld finns det ett undantag, ett litet miniuniversum långt ifrån utstuderad cynism. En frizon där sagan blir sann. Ett Narnia där allt är lika ärligt och genuint som fasaden, Instagram-posterna, vill hävda. Det stället heter Bar Centro och började som ett bihang till kaféet med samma namn. De första idealisterna var Tomas Reivinger och David Lilja Lundin. Här sattes naturlig mat och naturliga viner i första rum. Inga löjliga klistermärken eller diplom på väggarna. Bara den sanna belöningen av att få servera vad man står för utan kompromisser.

►LÄS MER: Så bra är Bizen sushi

Detta diplom var de ensamma med i stan. Men det tar kraft och energi att kämpa mot allt och alla. Göteborgs påvra utbud av internationell prägel och nyfikenhet malde ner dem. Staden var för liten, helt enkelt och nu går deras lass mot Stockholm varför en annan duo som stått i skuggan tagit över – Oskar Ahlvin och Harry Wong. Jag och Pontus Elofsson går hit en kväll, sätter oss i baren och trycker på play. Vi äter äpplemaräng, kycklinglever och äpplekräm.

Vi äter svartrot, pistagekräm och syrlig svartpepparkräm. Vi äter rosenkål, svart bönsås, chili och svart sesam. Ja, vi äter även en råbiff på ko. Och de nya fyrvakterna har löst av Tomas och David med den äran. Det finns ingenting att oroa sig över. Det finns nya vakter vid avantgardets mur. Och när jag behöver få en bit av 2016 eller en klunk av samtiden går jag ner till Kyrkogatan 31 och låter mitt AmEx smälta i baren. Det är här det händer, som kidsen säger.

Men jag är inte utan kritik. Precis som förra regissörerna behöver även denna duo lyfta blicken och till exempelvis se den framväxande naturliga vinscenen i Slovenien och Tjeckien. Eller hitta nya producenter av, låt oss säga, vilt och fågel. I denna bransch är det nämligen livsfarligt att bli förutsägbar. Gränserna flyttas ständigt. Och står man still kan man lika gärna börja samla klistermärken på dörren eller posta recensioner från lokaltidningen på Facebook.