Nöje Krog Krog-Göteborg

Så bra är nya Brasserie Lipp i Göteborg

Krogrecension av nya Brasserie Lipp i Göteborg.

Brasserie Lipp

Betyg: 3 av 5

Jag stiger för första gången in på nya Brasserie Lipp efter en kort promenad från Johannebergsgatan. Men något traumatiskt har inträffat på vägen. När jag öppnar porten ut mot Johannebergsgatan och glad i hågen flanerar runt krönet på Stadsteatern och sätter fart mot brasseriet har jag totalt förträngt den vansinniga vattenkonstruktionen som Göteborgs stad låtit installera i höjd med Park Lane.

Så när den plötsligt dyker upp i mitt synfält är jag helt oförberedd. Och synen som möter mig är som om en gammal dam just ramlat av en åsna – jag skrattar hejdlöst åt den löjliga installationen. Som om ett tjugotal reklamerade tjeckiska vattenpistoler blivit upphöjda till stadskonst. Så fruktansvärt löjeväckande att jag öppnar dörren till Brasserie Lipp fullständigt tömd på tårar av skratt. Uttorkad och något utmattad tar jag mig sakta mot pulpeten och får hjälp till ett bord i den inglasade uteserveringen mot Avenyn.

Jag sätter mig medvetet med ryggen mot Avenyns övre delen för att slippa se eländet. Även Brasserie Lipp är nypimpat. Pigga pojkarna från Ess som bland annat driver Pigalle och närliggande Bellora har nu gått in och tagit över. Och visst är det en förbättring. Men de kunde nog vågat ta i ännu mer. Den totala renoveringen känns nu mer som att de städat ordentligt. En tidsenlig fransk bistro hade känts fräschare (en liten studieresa till Abri, Clown Bar, Le Chateaubriand eller Le Verre Volé hade gett välbehövlig inspiration). Nu har för mycket respekt betalats till gamla Brasserie Lipp.

Matsedeln är också den i stort sett likadan. Jag tar in en klassisk hängmörad ryggbiff med bearnaisesås och mitt sällskap beställer en rejäl griskind. Här märks äntligen skillnaden mellan gamla och nya Lipp mer markant. Köket har förbättrats. Köttet är perfekt stekt och av helt ok kvalitet. Pommesen är den kanske största överraskningen. Ter sig nästan handtäljda med krispiga kroppar och saftigt inre. Griskinden också den bra och omringad av spänstigt smörstekt kål. Vi ber om champagne utan att specificera märke och får deras standard på glas. En massproducent som tyvärr inte är riktigt kyld. Och när jag senare mer specifikt ber om ett glas Jean Foillard går en förbryllad servitör och letar och kommer tillbaka med svaret att den är slut när jag själv observerat den på disken.

Så den där naturliga passionen och kunskapen kanske inte finns här än, men nya Brasserie Lipp är ett steg i rätt riktning, även om det rör sig om baby steps.

I en mening: Brasserie Lipp – klassiskt franskt.