Krog Nöje

Så bra är Restaurang Pelikan

Metros matkritiker Jonas Cramby har ätit på en riktigt klassisk krog.

Restaurant Pelikan, Blekingegatan 140

3 av 5

Till skillnad från de flesta andra krogar jag brukar skriva om så är Pelikan naturligtvis inget nytt ställe. Nej, själva namnet härstammar från 1600-talet medan det bedrivits krog i lokalerna sedan början av 1900-talet. Faktum är att Pelikan är en av få klassiska lokaler i Stockholm som byggts speciellt för att vara just en restaurang. Det märks, det är nämligen oerhört snyggt.

När man kommer in i den stora, vackra matsalen får man också genast en bild av hur Stockholms krogkultur skulle kunna ha sett ut om vi inte hade haft en sådan komplicerad inställning till mat och dryck utan bevarat alla de gamla ölhallarna och sjappen. Då kanske vi hade kunnat ha svenskt svar på den brittiska puben eller det franska brasseriet. Idag finns det bara en handfull av dessa skärvor från det förflutna kvar och under sommaren har Pelikan dragit sitt strå till stacken och grundligt renoverat lokalerna. Baren har fräschats upp och lilla matsalen har förvandlats ett särskilt Slas-rum, en av ställets alla namnkunniga stammisar.

►LÄS MER: Så bra är Kommendören

Pelikan är även en av få ställen som sedan starten varit en stolt fanbärare av den svenska husmanskosten, utan att blanda in lika mycket franska influenser som de andra. Nej här är det köttbullar, sill och snaps som gäller. Eller varför inte en Grosshandlarmiddag – en fast meny för 795 kronor vars blotta namn ger upphov till bilder av hur en svettig, högröd gubbe med servetten nerstoppad i ullkostymen smörjer kråset. En sån måste jag bara ha!

►LÄS MER: Så bra är Adam/Albin

Det hela inleds med en grogg på eau-de-vie och snaps i isad gumma. Härligt! Nu blir jag glad. Gubbröran jag får till förrätt är god trots tydliga tecken på att den stått färdiggjord i kylskåp ett tag och mitt sällskaps kalixlöjrom kommer med en mandelpotatisplätt som påminner mer om en amerikansk pannkaka. Till huvudrätt serveras det fläsklägg med rotmos som trots sina tre sorters senap känns något enahanda. Särskilt rotmoset hade kunnat förhöjts ett par snäpp. Bättre är i så fall mitt sällskaps stekta fläsk med löksås, vilket visar att det gäller att beställa rätt när man äter på ett ställe som Pelikan. För även om miljön är fantastisk så är det en stor matsal, med många gäster som smörjer kråset, och det avspeglas i maten.