Metro Debatt Metro TV

Så här låter hatet som Cissi Wallin får efter en krönika

När Metros kolumnist Cissi Wallin skrev en raljant och grov krönika om "Dylan-män" förra veckan blev reaktionerna starka. Men där Cissi formulerat en känga mot en grupp valde några läsare att formulera liknande och grövre kommentarer om Cissi som individ. Därför bad vi några medarbetare läsa upp kommentarerna som Cissi fick ta emot för att känna på hur det känns att säga och ta emot den här typen av uttalanden. Nedan skriver även Cissi Wallin sina tankar om att i tio års tid ha fått ta emot den här typen av kommentarer.

Det pågår en konstant debatt om att tåla kritik. Och där är jag helt enig med dig som tycker man ska kunna hantera just detta, framförallt om man sticker ut hakan själv. Men att tåla kritik är inte likställt med att tåla och acceptera att tycka sexism, personangrepp och rent hat är befogade reaktioner.

Skulle någon av alla de mängder killar och män som kallat mig ful felknullad gnällfitta (och liknande inom samma reportoar) våga sitta mittemot mig, läsa upp sin kommentar och sen se mig i ögonen? Skulle de fortfarande mena det? 

►LÄS MER: Cissi Wallin: Dylan-män, släpp guran och lär er slicka istället

Vi gjorde en liten film, Metro och jag. Vi lät några av männen som jobbar på kontoret läsa upp vad andra män har skrivit om och till mig genom åren. Kolla gärna in filmen och känn av stämningen i rummet. Är det den stämning vi vill ha, det debattklimat vi vill ha oavsett om krönikören eller debattören stuckit ut hakan eller ej? Och vad säger de kommentarerna egentligen om synen på åsiktsstarka kvinnor? Är det rimligt att ta något, som till exempel det raljanta och grova jag skrev förra veckan om en grupp män, så pass personligt att man känner att sexism och rent kvinnohat direkt riktat till mig är på sin plats?

Så klart inte. Att bli provocerad och vilja säga emot är något annat. Något vi alla ska fortsätta värna om rätten till att kunna göra. Att försöka tysta framförallt kvinnliga skribenter med hot och hat har inget med meningsskiljaktigheter att göra. För mig bevisar bara detta tesen om att alldeles för många män forfarande bär på en usel kvinnosyn. Så unken att de inte förmår att släppa sitt kränkta ego, lyfta blicken och se skillnaden på att sparka uppåt eller nedåt. För det är det som är skillnaden mellan det jag säger och kommentarerna jag får för det. Så länge vi lever i ett ojämställt samhälle där kvinnor tjänar mindre och har mindre makt i samhället än män, så är den typen av känga jag formulerade en spark riktad uppåt. 

►LÄS MER: DEBATT: Vi fostrar killar till att få göra vad de vill – vad tjejerna vill spelar ingen roll

Jag får ofta frågan "varför hatar du män så mycket?". Inte sällan av er läsare. Tillåt mig vända på frågan: Hur kommer det sig att jag inte blivit en galen manshatare med trimmad motorsåg, för länge sedan? Ja men, med tanke på alla hot och allt hat jag fått från killar och män under de tio år jag skrivit här i Metro. Och även med tanke på hur mycket skit jag och andra tjejer behövt utstå, från grabbar och gubbar under hela våra uppväxter. Man behöver inte skriva något så grovt som jag gjorde för att få den här typen av kommentarer. Här kan vi trots allt snacka om en ängels tålamod. Men de flesta av oss kvinnor är ju så vana vid random skit från x antal män i stort sett bara vi öppnar käften. Man kanske kan säga att vi dessvärre tvingats utveckla ett slags hudlager av Carl Bildt:skt teflon eller liknande.

Mig tystar ingen liten skraj kvinnohatare. Nej, mig gör man ännu mer krigslysten för kvinnors rätt att vara lika rättframma, roliga och burdusa som män, om man envisas med att kalla mig sådant som läses upp här i filmen. Man kan väl säga att självinsiktslösa mansgrisar bara vattnar min jord för varje gång de går till attack. Och den här ofiltrerade haggan har mycket kvar att skriva. Oavsett om du väljer att läsa eller ej. 

Mer om Debatt Näthat